Italien

Typ av arter som odlas

Medelhavsmusslor (Mytilus galloprovinvialis), Manila clam (Ruditapes philippinarum), havskräfta (Crassostrea gigas), Rainbow Trout (Oncorhynchus mykiss), laxfiskar (flera arter), Gilthead havsram (Sparus aurata), havsabborre (Dicentrarchus labrax). Meagre (Argyrosomus regius), karps (flera arter), sturgeoner (flera arter), ål (Anguilla anguilla), kattfiskar (Ameiurus melas, A. punctatus).

^{Källa: 2021, insamling av uppgifter om vattenbruk, förordning (EG) nr 762/2008.}

Typ av produktionsmetod

År 2021 skedde 69,7 % av den italienska produktionen i hav och bräckt vatten och 30,3 % i sötvatten. Följande huvudsakliga produktionsmetoder användes:

^{Källa: 2021, insamling av uppgifter om vattenbruk, förordning (EG) nr 762/2008. 2023, EUMOFA}

Trender (tidigare och framtida)

I NSPA 2021–2027 (nationell strategisk plan för vattenbruk 2021–2027) fastställdes 8 prioriteringar och 4 huvudmål för utvecklingen av det italienska vattenbruket i enlighet med de europeiska strategierna ”den gröna given”, ”Från jord till bord”, ”Biologisk mångfald” och ”Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030” (COM (2021) 236 final). 

De prioriteringar som den italienska förvaltningen har fastställt är följande:

1. bevarande av biologisk mångfald.
2. samordnad fysisk planering i kust- och havsområden.
3. djurs hälsa och välbefinnande.
4. vetenskaplig forskning och digitalisering.
5. konsumentmedvetenhet och social acceptans.
6. stärka de regionala förvaltningarnas strategiska roll,
7. lokalt ledd utveckling. 8) internationellt samarbete.

De fyra huvudmål som ska uppnås: 

1. MO1 ”Stärka den institutionella kapaciteten och förenkla de administrativa förfarandena”.
2. MO2 ”Säkerställa utveckling och hållbar tillväxt av vattenbruket genom samordnad fysisk planering och ökad platspotential”.
3. MO3 ”Främja vattenbruksproduktionens konkurrenskraft”.
4. MO4 ”Främja lika villkor för aktörerna och förbättra organisationen av marknaden för vattenbruksprodukter”.  

^{Källa: NSPA 2021–2027}

Vattenbrukets inverkan på landets ekonomi, livsmedelsmarknad och arbetsmarknad

• Enligt Eurostat (2020) stod Italien 2019 för 11,3 % av vattenbruksvolymen i EU, vilket var fjärde plats efter Spanien, Frankrike och Grekland.
• Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna minskade vattenbruket med -3 % av de totala inkomsterna under 2018. Driftskostnaderna ökade med + 10 %, liksom personalkostnaderna. Detta ledde till en minskning av bruttoförädlingsvärdet med -11 %. Under 2018 inledde nästan alla italienska regioner de flesta ansökningar om stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) för åtgärd 2.48 – Produktiva investeringar i vattenbruk. Detta visade sektorns beredvillighet att främst arbeta med vertikal integration, investeringar i omvandlingsverksamhet, men också i nya former av marknadsföring och integrering av värdekedjan.
• I Italien bedrivs vattenbruksproduktionen, som domineras av ett begränsat antal arter, såsom musslor, manila clam, regnbåge, havsabborre och havsruda, i en rad olika miljöer med varierande tekniska framsteg och kännetecknas av jordbruksmetoder som är starkt kopplade till lokala traditioner, såsom vallicoltura och skaldjursodling i lagunmiljöer.
• Bristen på diversifiering av produktionen erkänns som en av orsakerna till sektorns allmänna sårbarhet på grund av ökad intern kommersiell konkurrens från och till ökad import av icke-representerade eller underrepresenterade produkter.
• Produktionen av ägg avsedda att användas som livsmedel är också av stor betydelse i Italien. Störägg (kaviar), laxägg och mullägg (rom).
• Konsumtionen av ekologiska vattenbruksprodukter är extremt begränsad på grund av bristen på information om produkter och produktionsprocesser, bristen på tillgång på ekologiskt certifierade unga exemplar och höga certifieringskostnader. 

^{Källa: NSPA 2021–2027}

Utmaningar och möjligheter

^{Källa: NSPA 2021–2027}

Sysselsättning och antal företag

504 företag 2021 (679 aktiva anläggningar). den totala sysselsättningen i sektorn 2017 var 4,488. 

^{Källa: NSPA 2021–2027}

• Det är regionerna som har lagstiftningsbefogenheter på vattenbruksområdet, medan staten ansvarar för den nationella programplaneringen och samordningen av regionalpolitiken.
• Lag nr 102 av den 5 februari 1992 om vattenbruk (ändrad genom lag nr 122 av den 27 mars 2001)
• Lagstiftningsdekret nr 226 av den 18 maj 2001 om riktlinjer för modernisering av fiskeri- och vattenbrukssektorn, ändrat genom lagstiftningsdekret nr 154 från 2004
• Lagstiftningsdekret nr 148 av den 4 augusti 2008: Genomförande av direktiv 2006/88/EG om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur
• Ministerdekret av den 8 juli 2010, Appl. Lagstiftningsdekret nr 148: Bestämmelser om registret över vattenbruksföretag
• Ministerdekret av den 3 augusti 2011, Appl. Lagstiftningsdekret nr 148: Bestämmelser om utfärdande av hälsotillstånd till vattenbruksföretag och beredningsanläggningar i den mening som avses i artikel 6 i lagstiftningsdekret nr 148 av den 4 augusti 2008
• Ministerdekret nr 7630 av den 4 februari 2020: Erkännande av produktionsspecifikationen för ”hållbart vattenbruk” inom det nationella djurparkskvalitetssystem som erkänts av ministeriet för jordbruks- och skogsbrukspolitik, ministerdekret nr 4337 04/03/2011 

Miljökonsekvensbedömning (lagstiftningsdekret n.152/2006, senast ändrat genom lagstiftningsdekret nr 104/2017, som införlivar direktiv 2014/52/EU om miljökonsekvensbedömning av vissa offentliga och privata projekt)

• Vattenbruksplattformen (Akqua)
• Nationella statistikbyrån (ISTAT)
• CREA – Djurproduktion och vattenbruk (se relevant information även här) 

Sources

• EUMOFA Country Profiles 
• EUMOFA “The EU Fish Market” 2025 edition
• Italian fish farming association (API)
• EuroFish 
• STECF 24-14 - EU Aquaculture