Ekologisk bärförmåga inom vattenbruket: Beaktande och tillämpning i geografiska strategier och politik

Styrnings- och förvaltningsstrategier för utveckling av vattenbruket undersöktes för ett antal utvalda jurisdiktioner som omfattar en rad olika typer av vattenbruksproduktion för att bättre förstå i vilken utsträckning begreppen ”ekologisk kapacitet” (Ecological Carrying Capacity, ECC) införlivas i förvaltningsverktygen eller tillståndskraven för utveckling av vattenbruket. Strategier, bestämmelser och strategiska planer söktes med hjälp av yrkeskunskaper och ibland med hjälp av webbaserade sökningar. Vattenbrukets ECC, som här definieras som ”omfattningen av den vattenbruksproduktion som kan stödjas utan att leda till oacceptabla förändringar i ekologiska processer, arter, populationer eller samhällen i miljön”, tillämpades inte strikt i någon jurisdiktions dokumentation av vattenbrukspolitiken. En bredare sökning gjordes för att mer allmänt överväga begreppet vattenbrukskapacitet. Av de tio nationer som granskades kunde koncept för samordningssamarbete hittas i politisk dokumentation från flera nationer. Införandet av koncept för avskiljning och lagring av koldioxid i den politiska och strategiska planeringen kan användas som en del av en rad förvaltningsverktyg för att främja hållbart vattenbruk inom ramen för FAO:s ekologiska strategi för vattenbruk.