Planering och licensiering för vattenbruk i havet

Det marina vattenbruket har potential att öka sitt bidrag till det globala livsmedelssystemet och tillhandahålla värdefulla ekosystemtjänster, men lämpliga planerings-, licensierings- och regleringssystem måste inrättas för att möjliggöra hållbar utveckling. För närvarande varierar strategierna avsevärt över hela världen, och flera nationella och regionala undersökningar har belyst behovet av reformer för att det marina vattenbruket ska kunna utnyttja sin potential. Syftet med denna artikel är att kartlägga och utvärdera utmaningarna med planering och licensiering för tillväxt av hållbart marint vattenbruk. Trots mångfalden av arter, produktionssystem och omständigheter fann denna studie ett antal gemensamma teman i litteraturen. komplicerade och fragmenterade strategier för planering och licensiering, äganderätt och driftstillstånd, konkurrens om rymd- och havsplanering, nya arter och diversifiering av den marina vattenbruksproduktionen (algproduktion, integrerat multitrofiskt vattenbruk [IMTA], kompensation för näringsämnen och koldioxid med vattenbruk, havsbaserat vattenbruk och samlokaliserings- och fleranvändningsplattformar) samt behovet av att åtgärda kunskapsluckor och använda verktyg för beslutsstöd. Planering och licensiering kan vara mycket komplicerat, så Förenade kungariket används som en fallstudie för att visa mer detaljerade exempel som belyser de många utmaningar och den osäkerhet som industrin, lagstiftarna och beslutsfattarna står inför i olika jurisdiktioner. Det finns många komplikationer, men denna studie visar att många länder har genomgått, eller håller på att genomgå, liknande utmaningar, vilket tyder på att lärdomar kan dras genom utbyte av kunskap och erfarenheter, även mellan olika arter och produktionssystem, snarare än genom att fokusera mer på öar.