Platsens lämplighet för vattenbruk av fisk i centrala Medelhavet

Val av jordbruksplatser spelar en avgörande roll för att fastställa vattenbruksverksamhetens produktivitet, miljöpåverkan och interaktion med ekosystemtjänster. Satellite Remote Sensing (SRS) tillhandahåller rumsligt omfattande datamängder med hög tids- och rumslig upplösning, vilket kan vara användbart för att välja ut vattenbruksanläggningar. I detta dokument kartlade vi ett lämplighetsindex för fisk med hjälp av metoden för utvärdering av rumslig flerkriteriebedömning (SMCE). Tillförlitligheten i resultatet av SMCE undersöktes med hjälp av osäkerhetsanalys (Uncertainty Analysis, UA), och parallellt utvärderar vi en uppsättning alternativa scenarier som syftar till att minimera den subjektivitet som är förknippad med beslutsprocessen. Indexet baseras på resultaten från ekofysiologiska modeller, som tvingades fram med hjälp av tidsserier av havsytans temperaturdata, och på data om signifikant våghöjd, avstånd till hamn, nuvarande användning av havet och kumulativa effekter. Metoden användes för att kartlägga lämpligheten för odling av havsabborre (Dicentrarchus labrax) och fläckpagell (Sparus aurata) inom Italiens exklusiva ekonomiska zon, i tre scenarier: Blå tillväxt, ekonomi och miljö. Tyrrenska och Joniska kustområdena befanns vara lämpligare än norra Adriatiska havet och södra Sicilien. I det senare fallet och på västra Sardinien påverkas indexet också av större osäkerhet. Den ansökan som lagts fram tyder på att SRS-data skulle kunna spela en viktig roll vid utformningen av de tilldelade zonerna för vattenbruk och hjälpa beslutsfattare och tillsynsmyndigheter att inkludera vattenbruket i den fysiska planeringen i kust- och havsområden.