En global bedömning av skaldjursodlingens sårbarhet för klimatförändringar och havsförsurning

Klimatförändringar orsakade av människan och havsförsurning (CC-OA) förändrar de fysiska och biologiska processer som förekommer i den marina miljön, med dåligt förstådda konsekvenser för det marina livet. Inom vattenbrukssektorn är molluskankulturen en relativt gynnsam metod för att producera en högkvalitativ, hälsosam och hållbar proteinkälla för den växande befolkningen. Vi modellerade den globala tvåventilsodlingens sårbarhet för effekterna av CC-OA under perioden 2020–2100, inom ramen för RCP8.5. Sårbarheten, som bedömdes på nationell nivå, var beroende av CC-OA-relaterad exponering, skattespecifik känslighet och anpassningsförmåga inom sektorn. Exponeringsrisken ökade med tiden från 2020 till 2100, och tio nationer förutspådde mycket hög exponering för CC-OA under minst ett decennium under perioden 2020–2100. Det förutspådda höga känsligheten i utvecklingsländerna berodde främst på odling av arter som har en snäv livsmiljötolerans, medan hög känslighet i vissa europeiska länder (Frankrike, Irland, Italien, Portugal och Spanien) berodde på skaldjursproduktionens relativt höga ekonomiska värde. Den förväntade anpassningsförmågan var låg i utvecklingsländerna, främst på grund av styrningsproblem, medan den i vissa utvecklade länder (Danmark, Tyskland, Island, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket) var kopplad till begränsad artmångfald inom sektorn. Utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna (n = 15) förväntades ha den största allmänna sårbarheten. I alla nationer identifierades 2060 som en brytpunkt där den förutspådda CC-OA kommer att förknippas med den största utmaningen för skaldjursproduktionen. För vissa nationer, framför allt Nordkorea, förväntas dock en snabb nedgång i produktionen av blötlubb ske under det kommande årtiondet. Skaldjurskulturen erbjuder mänskligt samhälle en källa till hållbart protein med låg påverkan. Denna forskning belyser på global nivå den sannolika omfattningen och arten av det CC-OA-relaterade hotet mot skaldjursodlingen och denna sektor som möjliggör anpassning och begränsning i ett tidigt skede. Bivenekulturen har en enorm potential att leverera protein till en växande befolkning, men biventiler är sårbara för klimatförändringar och havsförsurning (CC-OA). Vi modellerade den framtida (2020–2100) sårbarheten hos den globala tvåventilskulturen för CC-OA och drar slutsatsen att den största utmaningen kommer att uppstå från och med 2060. I Asien kommer hotet från minskad primär produktivitet att vara en utmaning att ta itu med, och vi rekommenderar begränsning genom diversifiering inom den europeiska sektorn.