Befintliga uppgifter om miljöpåverkan i samband med musselodling i Östersjön

Musselodling har föreslagits som en åtgärd för att minska symtomen på eutrofiering. I denna översyn, som tagits fram som en verksamhet inom projektet Baltic Blue Growth (BBG), sammanställs aktuell kunskap om musselodlingens miljöeffekter i Östersjön. De befintliga uppgifterna har också katalogiserats och standardiserats i ett GIS-format som kommer att offentliggöras online i Baltic Blue Mussel farming Operational Decision Support System (ODSs).
Musselodlingens främsta positiva miljöeffekt är att näringsämnen avlägsnas från det marina ekosystemet vid skörd av odlade musslor. Upptag av näringsämnen genom filtrering av fytoplankton och andra partiklar kan leda till minskade koncentrationer av näringsämnen och fytoplankton i omgivningen, vilket leder till ökad genomskinlighet i vattnet. De förbättrade ljusförhållandena kan i sin tur främja bentisk makroalgtillväxt och öka den totala rikedomen hos kustarter.
Intensivt musseljordbruk kan också ha lokala negativa miljöeffekter på grund av föryngring av näringsämnen i vattenpelaren och genom sedimentering av biofyndigheter (t.ex. avföring). Organisk berikning av de underliggande sedimenten kan leda till hypoxiska förhållanden och utsläpp av näringsämnen från sediment. Musselodlingarnas totala miljöpåverkan kan skilja sig åt mellan olika platser och förändras över tid under produktionscykeln. Negativa effekter av musselodling kan sannolikt undvikas eller minskas om man väljer en plats med väloxygenerade sediment. Miljöövervakningen av musselodlingar inom BBGprojektet kommer att bidra till att utvärdera miljöpåverkan och identifiera nyckelfaktorer för att optimera musselodlingens positiva miljöeffekter.
Pågående nationella miljöövervakningsprogram kommer inte att upptäcka några direkta miljöeffekter av musselodling, såvida inte övervakningsstationerna är belägna mycket nära musselodlingarna. Nationell övervakning kan användas för att utvärdera långsiktiga och storskaliga förändringar av näringskoncentrationerna i Östersjön och tjäna som referens för musselövervakning om samma metoder används. Nationella kriterier för bedömning av ekologisk status inom ramen för ramdirektivet för vatten kan användas för att utvärdera miljöstatusen i ett musselodlingsområde och för val av musselplats. Framtida studier av musselodlingens miljöpåverkan i Östersjön bör särskilt inriktas på sediment (t.ex. näringsämnen, syretillstånd och bentisk fauna) och insyn i vattnet. Det behövs också data för andra parametrar för vattenkvalitet för att få en djupare förståelse för musselodlingens totala inverkan på det marina ekosystemet.