Djurskyddsbaserad metod för klassificering av havets strömhastigheter vid vattenbruksanläggningar

En viktig trend inom det marina vattenbruket är att flytta produktionen till mer exponerade platser med ibland råa havsnära händelser. Det är dock oklart om fisken kommer att blomstra i dessa extrema miljöer, eftersom det saknas noggranna beskrivningar av de rådande förhållandena när det gäller fiskars välbefinnande. I den aktuella studien samlades havsdata in med hjälp av akustiska Dopplers nuvarande profilerare vid 5 exponerade platser längs den norska kusten under minimiperioder på 5 mo. För att bedöma riskerna för välbefinnandet jämfördes nuvarande data med kända gränser för simkapacitet, såsom att beteendeförändringar och kritiska simhastigheter (Ucrit) inträdde, för atlantlax Salmo salar och lumpfish Cyclopterus lumpus. På varje plats klassificerades strömhastigheter i 6 kategorier på grundval av den förväntade effekten på simbeteendet hos atlantlax, och strömmens varaktighet inom varje kategori inspekterades med hjälp av ett homogent och icke-homogent kriterium för vattenpelaren. De nuvarande hastigheterna jämfördes sedan med prognosen för Ucrit vid relevanta temperaturer och fiskstorlekar för atlantlax och sumpfisk. Dessutom gjordes en detaljerad beskrivning av extrema händelser på den mest exponerade platsen. Av de 5 platserna överskred endast 1 Ucrit atlantlax, medan alla platser hade strömmar över Ucrit av lumpfisk i upp till 33 timmar åt gången. Dessa resultat tyder på att en ansvarsfull laxodling i Atlanten är möjlig på platser som anses exponerade, medan sopfisk bör begränsas till mer skyddade miljöer. Den metod som presenteras kan användas för andra vattenbruksfiskarter om tillräckliga uppgifter finns tillgängliga.