Tillväxtmodeller för stillahavsostron (Crassostrea gigas) och indikatorer för vattenbruk till havs i Europa under osäkerhet om klimatförändringarna

Utvecklingen av vattenbruket i Europa är visserligen av avgörande betydelse för EU:s strategi för blå tillväxt, men har stagnerat under de senaste årtiondena på grund av den höga konkurrensen om rymden i kustnära kustområden mellan potentiella användningsområden och bristen på tydliga prioriteringar, politik och planering på EU-nivå och nationell nivå. Bred fysisk planering i kust- och havsområden, inbegripet fastställande av tilldelade zoner för vattenbruk, kräver rumsliga data på motsvarande breda rumsliga skala, som inte är lättillgängliga, samt modellprognoser för att bedöma klimatförändringarnas potentiella effekter. Här används daglig klorofyll-a, vattentemperatur, salthalt och aktuella hastighetsresultat från en marin ekosystemmodell som omfattar kustnära Nordostatlanten, Nordsjön och Medelhavet (den alleuropeiska POLCOMS-ERSEM-modellkonfigurationen) för att driva på en dynamisk tillväxtmodell för energibudgeten för Stilla havet (Crassostrea gigas). Områden som i stort sett lämpar sig för tillväxt identifierades med hjälp av maskering av tröskeltoleransintervallet med hjälp av de modellvariabler som nämns ovan samt batymetridata. Tidsserier för ostrontillväxt omvandlades till förenklade indikatorer som är meningsfulla för branschen (t.ex. tidsåtgång till marknadsvikt) och kartlades. Utöver indikatorkartor för det tidiga århundradet gjordes även modellering och kartläggning för två kontrasterande klimatförändringsprognoser för senare århundrade, enligt representativa koncentrationsvägar 4.5 och 8.5. Områden som befunnits ha god ostrontillväxtpotential nu och i framtiden bedömdes ytterligare med avseende på deras klimatstabilitet (dvs. där ostrontillväxtprognoser är jämförbara mellan olika framtida klimatscenarier). Flera områden i Europa lyftes fram som prioriterade områden för utvecklingen av odling av havskräfta i Stilla havet, inbegripet kustvatten längs franska Atlanten, södra Nordsjön samt västra Skottland och Irland. En stor potentiell tillväxtrisk identifierades också längs nordvästra Afrika, som förknippas med ett svalt, produktivt upphöjt kustområde. Den ram som föreslås här erbjuder en flexibel strategi för att inkludera ett stort antal ekologiska indata, klimat- och ekosystemmodellscenarier, vattenbruksrelaterade modeller, arter av intresse, indikatortyper och toleranströsklar. Sådan information föreslås ingå i mer omfattande fysiska bedömningar och fysisk planering, tillsammans med ytterligare socioekonomiska och miljömässiga data.