DNA-analys för att övervaka fiske och vattenbruk: För kostsam?

Bevis från DNA-analyser är vanligt förekommande i mänskliga brottsutredningar, och även om de i allt högre grad används vid naturvårdsbrott har dess tillämpning på kontroll- och tillsynsverksamhet inom fiske och vattenbruk hittills endast varit sporadisk. Moderna verktyg för DNA-analys kan hantera ett brett spektrum av efterlevnadsproblem, identifiering av arter, felaktig märkning av fiskeriprodukter, fastställande av fångsternas ursprung och ursprungsanläggning för vattenbruksdjur som rymmer. Sådana tillämpningar har potential att säkerställa spårbarhet längs leveranskedjan för fiskeriprodukter och bekämpa konsumentbedrägerier och olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. DNA-analyser används dock ännu inte rutinmässigt vid undersökningar av efterlevnaden av fiskeri- och vattenbrukslagstiftningen. En möjlig orsak till detta är att DNA-analystekniker kan ha ansetts vara för dyra. Kostnaderna har dock minskat under det senaste årtiondet, vilket har fått oss att objektivt bedöma om kostnaderna i samband med rutinmässig användning av metoder för DNA-analys för kontroll och tillsyn av fiske och vattenbruk utgör ett hinder. På grundval av ett antal nyligen genomförda undersökningar av efterlevnaden av reglerna för fiske och vattenbruk, där DNA-analys ingick, tyder våra resultat på att användningen av genetisk analys var motiverad och meningsfull i samtliga granskade fall. Vi drar därför slutsatsen att kostnaderna i samband med DNA-analyser inte utgör något hinder för det rutinmässiga antagandet av metoder för DNA-analys i undersökningar av efterlevnaden av reglerna för fiske och vattenbruk. Kontroll- och tillsynsorganen bör därför uppmuntras att använda sådan teknik rutinmässigt.