Genomredigering på fisk: Nuvarande status och konsekvenser för hållbarheten

Nya genomredigeringstekniker möjliggör en effektiv och målinriktad förbättring av vattenbruksbestånden och kan vara en lösning på utmaningarna i samband med sjukdomar och miljöpåverkan. Denna översyn har tagit fram den senaste forskningen om genomredigering av akvaxerade fiskarter och utforskat de tekniska framstegen och omfattningen. Genomredigering har oftast använts på Nile tilapia (Oreochromis niloticus Linnaeus), följt av atlantlax (Salmo salar Linnaeus). Mer än hälften av studierna har varit inriktade på att utveckla lösningar på vattenbrukets utmaningar, medan resten kan beskrivas som grundforskning om fiskgenetik/fysiologi eller teknisk utveckling. De viktigaste forskade egenskaperna är reproduktion och utveckling, tillväxt, pigmentering, sjukdomsresistens, användning av trans-GFP respektive undersökning av omega-3-metabolismen. Det finns ett visst samband mellan de identifierade arterna och deras kommersiella relevans, vilket tyder på att de flesta studier är relevanta för de nuvarande utmaningarna inom vattenbruket. När det gäller forskningens geografiska ursprung har Kina gått i bräschen (29 publikationer), följt av Förenta staterna (9) och Norge (7). Forskningen verkar inte vara beroende av regleringsvillkor i respektive land, utan endast av syftet och målen för användningen av genomredigeringsteknik. Vissa tekniska hinder som identifierats i studierna presenteras tillsammans med lösningar för att komma till rätta med dessa effekter utanför målgruppen, föryngringsgenomduplicering och mosaicism i F0. Ett av målen för användningen är att bidra till ett mer hållbart vattenbruk, där de viktigaste frågorna är lösningar som bidrar till att minimera inverkan på den biologiska mångfalden.