Geografisk omfördelning av odlade laxfiskar minskar angreppen av laxlöss och behandlingsfrekvensen i en simuleringsstudie.

Värdtäthet är en viktig drivkraft för parasitpopulationsdynamiken, och antalet parasiter ökar ofta snabbt med värdtäthet. När det gäller norsk laxodling har denna mekanism lett till en skillnad mellan önskan att öka produktionen av odlad salmonid och att minska de negativa effekterna av parasitangrepp. Angrepp av laxlöss är skadliga för djurens välbefinnande på grund av behandling av laxlök och spill från odlingar till vilda laxfiskar. Här undersöker författarna hur en omfördelning av biomassan från laxodlingen kan hämma utbytet av löpplarver mellan odlingarna och därmed minska laxlöken och behandlingsfrekvensen. Mer specifikt använder de en stokastisk simuleringsmodell, som är anpassad till empiriska data från Norges vattenbruk, för att undersöka hur abundanser och behandlingar av löss svarade när biomassan i systemet distribuerades till färre, större gårdar belägna längre bort. För att upprätthålla realistisk fisktillväxt, säsongsbundenhet och kohortutveckling simulerades limpopulationsdynamiken utöver historiska produktionsuppgifter från Norge. Studien simulerade flera scenarier där allt fler jordbruksföretag stängdes och deras biomassa omfördelades till andra gårdar med matchande kohorter. Resultaten visar att färre och större gårdar minskar antalet lacker och behandlingsfrekvensen, och att ett strategiskt avlägsnande av gårdar, baserat på deras betydelse för konnektiviteten i ett oceanografiskt nätverk för spridning av lickor, förbättrar denna effekt. Vissa centrala mekanismer lyfts fram som bör beaktas i den regionala produktionsplaneringen och vid tilldelningen av produktionskoncessioner inom laxodling.