En ny metod för att bedöma de marina alternativkostnaderna och de monetära värden som används för fysisk planering och bevarande. fallstudien om Neapelbukten, Medelhavet, Italien

Bevarandeåtgärder (som marina skyddsområden) är viktiga verktyg för att bevara kustnära ekosystem. Många reserver kännetecknas dock av flera problem kopplade till otillräckliga områden som hindrar viktiga områden från ekonomisk verksamhet, vilket leder till en stark fientlighet bland lokalbefolkningen. Därför behövs uppskattningar av marina ekonomiska värden som används för att skydda marina ekosystem för att hitta den bästa kompromissen mellan bevarandeprioriteringar och lokalbefolkningens behov. Algoritmer för att uppskatta monetära värden för de viktigaste mänskliga verksamheterna i marina områden (storskaligt och småskaligt fiske, vattenbruk, strandbadplatser, yachning, dykning och kommersiell sjöfart) genomförs här med hjälp av Neapelbukten (centrala Tyrrenska havet, Italien) som exempel på studieområde. Dessa algoritmer bygger på uppgifter från olika källor (frågeformulär, övervakningsverksamhet, officiella rapporter från lokala myndigheter, webb- och vetenskaplig litteratur). De kan också jämföras med varandra som deras output alla uttryckt i samma måttenhet. Under modellutvecklingsprocessen utvecklades och tillämpades ett nytt flexibelt tillvägagångssätt, kallat ”Systematisk kostnadsbedömning”, för att bedöma alternativkostnaderna i den systematiska bevarandeplaneringsprocessen. Resultaten visar att den totala omsättningen i Neapelbukten är 3,950,753, 487 EUR per år och 747,647, 887 EUR per år, exklusive uppskattning av småskaligt fiske, och att en hektar marint territorium är värd 40,672 EUR och 7 696 EUR per år, exklusive småskaligt fiske. Med undantag för småskaligt fiske uppvisar strandplatser och båtplatser de högsta värden som anges för en hektar marina områden. Sammanfattningsvis är SJK ett flexibelt tillvägagångssätt där inga långa och kostsamma provtagningskampanjer alltid behövs, förutsatt att två antaganden måste beaktas för att man ska kunna uppskatta trovärdiga kostnader för användning: i) inte använder data om ekonomisk verksamhet och ekosystemtjänster i samma bedömningsskikt, eftersom det kan leda till överskattning av kostnaderna, och ii) metoden för stark kundautentisering är effektiv när den används av aktörer med stark kunskap om studieområdet, eftersom de kan känna igen parametrar som påverkar lokalbefolkningens ekonomiska verksamhet.