Havsbaserade musselodlingar: en översyn av oceanografiska och ekologiska samspel som underlag för framtida forskningsbehov, forskningspolitik och forskningsförvaltning.

Med en växande befolkning och behovet av att skydda våra hav mot överfiske finns det ett krav på att samhället ska anskaffa alternativa metoder för hållbart protein. Musselvattenbruket har snabbt expanderat i många länder som utgör ett viktigt proteinutbud, men dess utveckling har varit begränsad på grund av konkurrensen om kustområdena och de därmed sammanhängande miljöeffekterna av jordbruket i kustnära vatten. Utvecklingen av vattenbruket till havs har potential att lösa sådana problem. Denna översikt sammanfattar den aktuella litteraturen om ekologisk och oceanografisk interaktion mellan musselodlingar med långrev i syfte att belysa de viktigaste kunskapsluckorna i samband med förvaltning och bevarande. Stora vattenbruksanläggningar till havs samverkar med områdets hydrodynamik, vilket orsakar snedvridningar av vattenflödet och nuvarande dämpning, bildning av kölvatten och snedvridande stratifiering av vattenpelare, vilket kan påverka tillförseln av näringsämnen och sediment samt ändra materialdispersion, biodeposition och resuspension, vilket i sin tur har en dominoeffekt på systemets bärförmåga, vilket i slutändan påverkar den omgivande ekologin och dess ekosystemtjänster. Studier av musselodlingar till havs visar en ökning av biomassan eller antalet bentiska och pelagiska organismer under och runt musselrep i förhållande till kontrollplatser som använder strukturen för skydd, skydd och plantskola. Att förbättra vår förståelse av samspelet mellan vattenbruk och miljö till havs är avgörande för att identifiera de prioriteringar som krävs för framtida forskning som underlag för politik och förvaltningsmetoder samt dess roll som en del av agendan för blå tillväxt och som ”andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder”.