Kumulativa klimatstressfaktorer stryker det marina vattenbruket: Covid-19-pandemins sidoeffekter på den spanska marinodlingen

Det marina vattenbruket utnyttjar marina ekosystemtjänster för att producera varor som kan vara relevanta ur ett livsmedelssäkerhetsperspektiv. Denna verksamhet är dock utsatt för flera stressfaktorer som de som utövas av de globala klimatförändringarna. Lokala stressade förhållanden på grund av miljödrivkrafter kan förvärras av covid-19-pandemin. I detta dokument analyserar vi situationen före covid-19 i två spanska regioner med den högsta vattenbruksproduktionen, Galicien och Valencias gemenskap. Förekomsten av stormar, värmeböljor och nedläggning av musseljordbruk analyserades, och undersökningar användes för att definiera producenternas uppfattning om ekonomiska problem till följd av covid-19 och synergistiska miljöproblem. Även den tidsmässiga trenden för musselproduktionen analyserades. Det spanska marina vattenbruket har drabbats hårt av klimatstressfaktorer som gjorde det mer sårbart för covid-19, vilket visar på en viss svaghet i produktionen, vilket framgår av musselproduktionen och den färska konsumtionen. Ändå rapporterades extensivt vattenbruk och vattenbruk som utvecklats av det integrerade multitrofiska vattenbruket (IMTA) som något mer motståndskraftigt mot effekterna av covid-19. För att säkerställa det marina vattenbrukets miljömässiga och ekonomiska hållbarhet – i ett framtida osäkert pandemiscenario – understryker våra resultat behovet av mer motståndskraftiga anpassningsprogram och återhämtningsplaner med beaktande av klimatförändringarnas effekter.