Skydd av distansfiskar mot infektionssjukdomar genom oral administrering av vaccin: Uppdatering 2021

Nedsänkning och intraperitoneal injektion är de två vanligaste metoderna för vaccinering av fisk. Eftersom båda metoderna kräver att fisk hanteras och därmed betonas är det önskvärt med oral administrering av vacciner som kosttillskott. När det gäller omvaccinering (förstärkning) av vuxen fisk som hålls i nätboxar är dessutom oral administrering av vaccin förmodligen den enda genomförbara metoden för att få ett fullgott skydd mot sjukdomar under långa perioder. Oral vaccinering anses vara en lämplig metod för massimmunisering av stora och stresskänsliga fiskpopulationer. Dessutom kan oralt vaccin företrädesvis inducera slemhinnans immunitet, vilket är särskilt viktigt för fisk. Experimentella orala vaccinberedningar omfattar både icke-inkapslade och inkapslade antigener, virus och bakterier. För att utveckla ett effektivt oralt vaccin måste de önskade antigenerna skyddas mot de hårda miljöerna i magen och tarmen så att de kan förbli intakta när de når nedre tarmen/tarmen där de normalt tas upp och transporteras till immunceller. Den vanligaste inkapslingsmetoden är användning av alginatmikrokulor som effektivt kan leverera vaccin till tarmen utan nedbrytning. Andra inkapslingsmetoder är kitosaninkapsling, poly D, L-laktid-koglykolsyra och liposomkapsling. Endast ett fåtal kommersiella orala vacciner finns tillgängliga på marknaden, däribland vacciner mot infektiös pankreasnekros (IPNV), Spring viremia carp virus (SVCV), infektiös laxanemiavirus (ISAV) och Piscirickettsia salmonis. Denna översyn belyser den senaste utvecklingen när det gäller oral vaccinering av distansfisk.