Skip to main content
EU Aquaculture Assistance Mechanism

Skadliga algblomningar och deras effekter i norra Europas kusthav

Description

Skadliga algblomningar (HAB) är återkommande fenomen i norra Europa längs Östersjön, Kattegat-Skagerrak, östra Nordsjön, Norska havet och Barents hav. Dessa HAB har orsakat tillfälliga enorma förluster för vattenbruksnäringen och har kroniskt påverkat socioekonomiska intressen på flera sätt. Denna statusöversikt ger en översikt över historiska HAB-händelser och sammanfattar rapporter till databasen över skadliga Algae-händelser från 1986 till slutet av 2019 och observationer som gjorts i långsiktiga övervakningsprogram för potentiellt skadliga fytoplankton och fykotoxiner i musslor. Viktiga taxa i HAB som orsakar fiskdödlighet i regionen omfattar blomningar av prymnesiophyte Chrysochromulina leadbeateri i norra Norge 1991 och 2019, vilket ledde till enorma ekonomiska förluster för fiskodlare. En blomning av prymesiophyte Prymnesium polylepis (syn. Chrysochromulina polylepis) i Kattegat-Skagerrak 1988 var ekosystemstörande. Blomningar av prymnesiophyte Phaeocystis spp. har orsakat ansamling av skum på stränderna i sydvästra Nordsjön och Vadehavet, och dödligheten hos skaldjur har kopplats till deras förekomst. Dödlighet hos skaldjur i samband med HAB:s händelser har observerats i flodmynningar i samband med tillströmning av vatten från södra Nordsjön. Den första blomningen av släktet dictyochophyte Pseudochattonella observerades 1998, och sedan dess har sådana blomningar observerats i höga celltäkter under våren, vilket orsakar fiskdödlighet några år. Dinoflagellater, främst Dinophysis spp., periodvis ger koncentrationerna av Diarrhetic Shellfish Toxins (DST) i blåmusslor, Mytilus edulis, över lagstadgade gränser längs Norges, Danmarks och Sveriges västkust. I genomsnitt har skatten på digitala tjänster i skaldjur minskat längs Sveriges och Norska Skagerrak kuster sedan omkring 2006, vilket sammanfaller med en minskning av cellförekomsten hos D. acuta. Bland dinoflaggellater är Alexandrium-arter den största källan till paralytiska skaldjurstoxiner (PST) i regionen. PST-koncentrationer över de lagstadgade nivåerna var sällsynta i Kattegatt under den treåriga granskningsperioden, men frekventa och ofta rikliga fynd av Alexandriumvilocystor i ytsediment tyder på en hög potentiell risk för blomning. PST-nivåer som ofta ligger över lagstadgade gränser längs Norges västkust förknippas med A. catenella (ribotype Group 1) som huvudsaklig toxinproducent. Andra Aleksandriumarter, såsom A. ostenfeldii och A. minutum, kan producera PST bland vissa populationer, men är vanligtvis inte förknippade med PSP-händelser i regionen. Cellförekomsten av A. pseudogonyaulax, en tillverkare av ichthyotoxingoniodomin (GD), har ökat i Kattegatt sedan 2010 och kan utgöra ett framväxande hot. Dinoflaggellate Azadinium spp. har otvetydigt kopplats till förekomsten av azaspiracidtoxiner (AZT) som är ansvariga för Azaspiracid Shellfish Poisoning (AZP) i norra Europa. Dessa toxiner upptäcktes i musslor i koncentrationer över lagstadgade gränsvärden för första gången i Norge i blå musslor 2005 och i Sverige i blåmusslor och ostron (Ostrea edulis och Crassostrea gigas) 2018. Vissa medlemmar av diatom av släktet Pseudo-nitzschia producerar neurotoxindomsyra och analoger som kallas Amnesic Shellfish Toxins (AST). Blomningar av Pseudo-nitzschia var vanliga i Nordsjön och -Kattegatt, men AST-nivåerna i musslor låg sällan över de lagstadgade gränserna under översynsperioden. Blomningen av sommarcyanobakterier i Östersjön är en källa till oro för turismen, eftersom den orsakar massiv dimning av badvatten och stränder. Vissa av cyanobakterierna producerar toxiner, t.ex. Nodularia spumigena, producent av nodularin, som kan vara ett problem för människors hälsa och orsaka tillfällig hunddödlighet. Kust- och kontinentala havsregioner i norra Europa tillhandahåller ett viktigt utbud av fisk och skaldjur, socioekonomiskt välbefinnande och ekosystemtjänster. Ökad mänsklig påverkan och klimatförändringar skapar miljöstressfaktorer som orsakar förändringar i biogeografin och intensiteten i HAB:s biogeografi och intensitet. Fortsatt övervakning av HAB och fykotoxiner och driften av historiska databaser som HAEDAT ger inte bara en pågående lägesrapport utan också ett sätt att tolka de farliga bedömningsorganens orsaker och mekanismer.

Details

Original Author(s)
Karlson, Bengt
Andersen, Per
Arneborg, Lars
Cembella, Allan
Eikrem, Wenche
John, Uwe
West, Jennifer Joy
Klemm, Kerstin
Kobos, Justyna
Lehtinen, Sirpa
Lundholm, Nina
Mazur-Marzec, Hanna
Naustvoll, Lars
Poelman, Marnix
Provoost, Pieter
De Rijcke, Maarten
Suikkanen, Sanna
Topic(s)
Djurhälsa och folkhälsa, Djurskydd
Geographical Coverage
European
Date
March 06, 2021
Source