Vad är klubben? bättre planering, ny teknik eller bara mer pengar? — Områdets utmaning inom norsk laxodling

Norsk laxodling har ökat enormt under de senaste 50 åren och utgör nu omkring 75 % av landets totala värde för export av fisk och skaldjur. Tillväxtfasen äger vanligtvis rum i kustvatten. Det finns ambitioner för fortsatt stark tillväxt. För fem år sedan visade en undersökning att fiskodlarna såg bristen på tillgängligt havsområde som industrins största utmaning för den fortsatta tillväxten. I detta dokument undersöks den nuvarande och framtida situationen för områdets användning, behov och tillgänglighet för laxodling i Norge. I dokumentet behandlas flera möjliga förändringar som kan påverka detta, bland annat systemet för planering av kustområden, ny teknik för havsbaserad, landbaserad och sluten laxodling samt nya skattesystem som påverkar fördelningen av bördor och fördelar med laxodling. Den viktigaste slutsatsen är att centralregeringen har flera alternativ tillgängliga om den skulle vilja prioritera vattenbruk när det gäller tillträde till kustvatten. Detta skulle dock innebära en genomgripande översyn av det nuvarande tilldelningssystemet och en dramatisk förändring av det nuvarande planeringssystemet, vilket i sin tur innebär en utmaning för den lokala demokratin – inte en särskilt sannolik utveckling under nuvarande politiska omständigheter. Detta innebär att industrin har två alternativ: att minska laxlök, utsläpp och spill och öka legitimiteten på alla nivåer, och genom att ge kommunerna en större andel av det enorma värdeskapandet inom laxsektorn. De ambitiösa planerna på att fördubbla produktionen fram till 2030 och öka den fem gånger fram till 2050 kommer säkerligen att kräva fler och bättre platser för kustnära vattenbruk, men den faktiska omfattningen av bristen på områden kommer i hög grad att bero på utvecklingen av nya produktionsmodeller. landbaserade, havsbaserade, inneslutna nätboxar och produktion av stor smolt. Framgångar i dessa strävanden skulle också kunna påverka den globala laxproduktionen genom att öppna marknaden för nya aktörer, vilket skulle minska Norges andel och industrins lönsamhet.