FAQ

Rådets förordning (EG) nr 708/2007 (https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32007R0708&…) av den 11 juni 2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk utgör en ram för att säkerställa att vattenmiljön skyddas mot de risker som är förknippade med odling av sådana arter. Den reglerar deras förflyttningar i EU och omfattar alla vattenlevande arter och produktionstyper, och det finns särskilda regler för slutna vattenbruksanläggningar samt undantag för arter som förtecknas i bilaga IV.

Vattenbruksaktörerna måste ansöka om tillstånd för introduktion av en främmande art eller flyttning av en lokalt frånvarande art från ett relevant administrativt organ i EU:s medlemsstat (nedan kallad behörig myndighet). Sökanden ska lämna in dokumentation i enlighet med de vägledande riktlinjer som anges i bilaga I. En rådgivande kommitté ska bedöma om ansökan innehåller all nödvändig information och fastställa om den kan godtas och de potentiella riskerna. Kommittén vidarebefordrar sedan sitt yttrande till den behöriga myndigheten, som ska besluta om tillstånd ska utfärdas eller avslås i enlighet med det fastställda förfarandet.

Akvaponik är ett innovativt vattenbruksproduktionssystem som kombinerar fiskproduktion i recirkulerande vattenbrukssystem (RAS) med växtproduktion genom hydroponik (tekniken att odla växter utan jord) i ett produktionssystem. Det är en hållbar och effektiv jordbruksmetod som eliminerar behovet av mark och bevarar vattnet.

Denna teknik har flera fördelar:

Den kan vara belägen på landsbygden, men även i stads- och halvurbana miljöer, inklusive stadsbyggnader (t.ex. taktoppar) och industriområden (t.ex. oanvända platser), vilket ger EU-regionerna en självförsörjning när det gäller att tillhandahålla sina invånare arbetstillfällen samt färska grönsaker, fisk och frukt. Denna strategiska placering minskar inte bara markanskaffningskostnaderna utan ger också utrymme för vattenbruk för att producera fisk närmare stadsområden, vilket minskar transportkostnaderna och minskar produktionens totala koldioxidavtryck.

Det är ett ekologiskt ansvarsfullt slutet system utan användning av kemiska gödselmedel, eftersom det är ett självförsörjande system. Vattnet från fisktankarna återcirkuleras genom filter för att mata in växternas bäddar och sedan tillbaka till fisktankarna. Fisk och växter utvecklar ett symbiotiskt förhållande, där växterna rengör fiskavfall och fisken matar näring till växterna.

Det kräver inte användning av bekämpningsmedel.

På så sätt undviks säsongsbetingade begränsningar, eftersom växter och fisk kan odlas året runt oberoende av årstid och väderförhållanden.

Några av utmaningarna med att genomföra och utveckla akvaponik är följande:

Höga initialkostnader: att inrätta ett akvaponiksystem kan vara dyrt på grund av behovet av specialiserad utrustning, såsom tankar, pumpar och filtreringssystem samt höga energibehov.

Teknisk sakkunskap: det kräver dagligt underhåll och kontinuerlig testning av vattenkvaliteten för fisk och växter och kunskap om både fiskodling och hydroponiska system. Att balansera fiskens och växternas behov kan vara komplicerat och kräver fortlöpande lärande och anpassning.

Alla växter och fiskar blomstrar inte i akvaponiska system: tekniken är inte lämplig för alla grödor och kan utföras med en begränsad växt- och fisksort.

Lönsamheten: för närvarande finns det problem med skalbarheten att producera grönsaker i stor skala till ett lönsamt pris.

BFT är en innovativ vattenbruksstrategi som ökar hållbarheten och produktionseffektiviteten genom att främja ett mikrobiellt samhälle i näringsrikt vatten. Denna gemenskap, som kallas ”biofloc”, består av nyttiga mikroorganismer som omvandlar okonsumerat foder till näringsrik biomassa och fungerar som en kompletterande födokälla för odlad fisk och räkor. BFT förbättrar vattenkvaliteten avsevärt genom att stabilisera skadliga kvävehaltiga föreningar, bidra till den allmänna hälsan och minska stressen hos vattenlevande organismer. Denna naturliga filtreringsprocess minimerar sjukdomsutbrotten. Tekniken förbättrar dessutom tillväxttakten och överlevnaden, vilket leder till ökad avkastning och lönsamhet för jordbrukarna.

Det finns fortfarande betydande problem när det gäller skalbarhet för denna teknik, t.ex. följande:

Den tekniska förvaltningen kräver en exakt förståelse av mikrobiell ekologi och ständig övervakning av vattenkvalitetsparametrar såsom pH, löst syre och näringsnivåer.

En annan stor utmaning är risken för utveckling av patogener på grund av olämplig systemhantering, vilket kan leda till obalans i det mikrobiella samhället och utbrott av sjukdomar.

Dessutom kan de ursprungliga installationskostnaderna i samband med inrättandet av ett biofloc-system vara betydande och potentiellt avskräcka småskaliga jordbrukare.

Trots sina fördelar genomförs BFT i kommersiell skala endast på ett fåtal platser i Europa, t.ex. Whiteleg-räkor (Litopenaeus vannamei) i BFT i Kastilien-León i Spanien. När det gäller forskning har europeiska akademiker från olika länder, däribland Belgien (Gent-universitetet), framgångsrikt etablerat BFT i tilapidammar i Israel.

Den senaste tidens framsteg i BFT-systemen har inriktats på att optimera dynamiken i det mikrobiella samhället för att förbättra foderomvandlingstakten och tillväxtresultaten. Innovationer inom luftningssystem, realtidsövervakning av vattenkvalitetsparametrar och användning av olika kolkällor (t.ex. melass eller stärkelse) har avsevärt ökat bioflocksystemens motståndskraft och produktivitet. Forskning om hälsofördelarna med biofloc som fodertillskott har dessutom visat att immunresponsen hos odlade arter har förbättrats, vilket har lett till bättre tillväxt och överlevnadsgrad.

Insatser för att standardisera praxis och utarbeta riktlinjer för bästa förvaltning är avgörande för att maximera fördelarna med bioflockteknik inom vattenbruket. Denna miljövänliga metod erbjuder värdefulla tillämpningar såsom foder för vattenlevande djur och en potentiell ersättning för traditionella fiskingredienser i kräftdjursfoder.

Lågt fiskalt vattenbruk är inriktat på produktion av arter som upptar lägre nivåer av näringsväven. LTA består av vattenbruk som inte utfodras och som omfattar filterfödare (t.ex. musslor, ostron och venusmusslor), gödningsmedel (t.ex. sjögurkor), alger, men även växtätande fisk (t.ex. karper). LTA är i linje med principerna för hållbart vattenbruk genom att minska beroendet av ändliga resurser och minimera miljöavtrycket.

Fördelarna med lågt fiskalt vattenbruk är följande:

1. Minskad energitillförsel: LTA fokuserar på arter som är lägre i livsmedelskedjan och kräver mindre energitillförsel jämfört med odling av köttätande arter. Detta leder till effektivare resursanvändning.
2. Förbättrade akvatiska ekosystem: LTA (särskilt filtrerare och algodling) kan absorbera överskott av kväve, fosfor och kol, vilket minskar eutrofieringen och effekterna av klimatförändringarna. Dessutom kan LTA-metoder också förbättra vattenkvaliteten (t.ex. musslor, ostron och musslor) genom filtrering och havsbottenkvalitet (t.ex. musslor och slanggurkor) genom förflyttning av de odlade arterna i sand.
3. Diversifiering: LTA utvidgar det spektrum av arter som kan odlas på ett hållbart sätt, vilket bidrar till diversifiering inom EU:s vattenbrukssektor.
4. Potential för utveckling av produkter med högt värde: såsom framhålls i ASTRAL-projektet kan LTA tillhandahålla råvaror för produktion av livsmedel, foder, kosmetika, läkemedel, bioplast och andra värdefulla produkter.

Utmaningarna med lågt fiskalt vattenbruk är följande:

1. Efterfrågan på marknaden och konsumenternas acceptans: konsumenternas efterfrågan på LTA-produkter (t.ex. alger) kan vara lägre än för andra arter i vissa regioner1. Insatser pågår t.ex. genom EU:s vattenbrukskampanj och EU:s Algae-initiativ för att öka medvetenheten om och acceptansen för dessa produkter.
2. Lagstiftningsåtgärder: de regelverk som styr LTA kan vara mindre utvecklade än de som gäller för traditionellt vattenbruk, vilket kan skapa osäkerhet för investerare och aktörer (se vanliga frågor om IMTA).
3. Beroende av miljöförhållanden: LTA, särskilt i öppet vatten, kan vara sårbart för förändringar i miljöförhållanden som temperatur, salthalt och näringstillgång. Extrema väderhändelser kan också utgöra en risk.

Det är viktigt att notera att fördelarna och utmaningarna med LTA kan variera beroende på vilken art som odlas, var anläggningen är belägen, produktionssystemet och de särskilda förvaltningsmetoder som används.

LTA och produktion av mer trofiska arter (t.ex. produktion av köttätande arter) kan kombineras för att potentiellt generera positiva miljöfördelar, såsom upptag av näringsämnen och koldioxidbindning. Integreringen av LTA i produktion av högtrofiska arter är en av de principer som ligger till grund för det integrerade multitrofiska vattenbruket (IMTA).

I de strategiska riktlinjerna för en mer hållbar och konkurrenskraftig vattenbrukssektor för perioden 2021–2030 betonas vikten av diversifiering till arter med lägre trofiska nivåer.

EU:s alginitiativ syftar till att stödja algsektorn i EU, inbegripet vattenbruk för alger, genom att förbättra styrningen, utveckla stödmekanismer för företag, öka medvetenheten om och acceptansen för alger i EU och förbättra kunskap, forskning och data om alger samt driva på innovation.

Rådgivande kommittén för vattenbruk (AAC) offentliggjorde i oktober 2024 en rekommendation om denna typ av vattenbruk, som finns här: webbplats: https://aac-europe.org/en/publication/aac-recommendation-on-promoting-l…

Europeiska unionen (EU) har finansierat flera forskningsprojekt med anknytning till LTA, i syfte att främja hållbarhet och konkurrenskraft för vattenbruket i regionen. Till exempel är AquaVitae (https://aquavitaeproject.eu/), ASTRAL (https://www.astral-project.eu/) och ULTFARMS (https://maritime-spatial-planning.ec.europa.eu/projects/circular-low-tr…) värt att notera, eftersom de också bidrar till att främja LTA och hållbara vattenbruksmetoder.

ULTFARMS är ett banbrytande projekt inom ramen för Horisont Europas havsuppdrag med en vision för att revolutionera LTA-systemen. Dess uppdrag är att optimera produktionen av LTA under svåra förhållanden till havs och i miljöer med låg salthalt. Genom att integrera innovativa tekniska, tekniska, ekologiska och biologiska processer syftar ULTFARMS till att skapa en lönsam, hållbar och ekologiskt sund produktionskedja för lågtrofiska arter (alger och blötdjur) i vindkraftsparker till havs i Nordsjön och Östersjön.

EU:s strategi för användning av antimikrobiella medel på djur bygger främst på stränga regleringsåtgärder som ingår i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel, och även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/4 av den 11 december 2018 när det gäller administrering av veterinärmedicinska läkemedel via foder som innehåller läkemedel. EU:s regelverk förbjuder användning av antibiotika för att främja tillväxt eller öka avkastningen. Användningen av alla antimikrobiella medel är receptbelagd efter en klinisk undersökning eller någon annan korrekt bedömning utförd av en veterinär. Vissa antimikrobiella medel kan inte användas till djur eftersom de endast används för behandling av vissa infektioner hos människor. Förebyggande användning av antibiotika är endast tillåten för ett enskilt djur, i undantagsfall och under väldefinierade omständigheter. Dessutom inrättas ett system för säkerhetsövervakning på EU-nivå som omfattar samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och innehavarna av godkännanden för försäljning för att utföra uppgifter som rör de godkända veterinärmedicinska läkemedlens säkerhet och effekt.

EU:s försäljning av antimikrobiella veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur, inklusive livsmedelsproducerande vattenlevande djur, har övervakats på frivillig basis fram till 2022. Från och med 2023 övervakas försäljningen genom ett nytt, rättsligt bindande system. Dessa uppgifter används för att följa framstegen mot det eftersträvade målet att minska EU:s totala försäljning av antimikrobiella medel för produktionsdjur och vattenbruk med 50 % fram till 2030, jämfört med 2018 (https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:ea0f9f73-9ab2-11ea-9…). Från och med 2026 ska medlemsstaterna samla in uppgifter om användningen av antimikrobiella medel i fiskar per kategori (atlantlax, regnbåge, guldfläckpagell, havsabborre, vanlig karp). Dessa uppgifter om användningen av antimikrobiella medel bör ligga till grund för fastställandet av riktade åtgärder mot antimikrobiell resistens.

I de strategiska riktlinjerna för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030 betonas behovet av att minska antibiotikaberoendet genom förbättrade uppfödningsmetoder. Dessa metoder, som syftar till att främja djurskydd och förebyggande av sjukdomar, är avgörande för att minska riskerna i samband med antibiotikaanvändning och eliminera missbruk av antibiotika, samtidigt som de är anpassade till både miljö- och folkhälsomålen.

I juli 2022 identifierade kommissionen och medlemsstaterna antimikrobiell resistens som ett av de tre främsta hälsohoten. En omfattande rapport om medlemsstaternas nationella One Health-handlingsplaner mot antimikrobiell resistens (https://health.ec.europa.eu/publications/overview-report-member-states-…) offentliggjordes (One Health-frågan, vilket innebär att den omfattar människors, djurs och växters hälsa och miljön och är ett mångfasetterat gränsöverskridande hot mot människors hälsa som inte kan hanteras av en sektor på egen hand eller av enskilda länder på egen hand).

Den 26 april 2023 antog Europeiska kommissionen ett förslag till rådets rekommendation om intensifiering av EU:s åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens genom en One Health-modell, där medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att förbättra hälsan och välbefinnandet hos livsmedelsproducerande djur, såsom odlad fisk, i syfte att minska förekomsten och spridningen av infektionssjukdomar inom jordbruket och därefter minska behovet av användning av antimikrobiella medel. Den 13 juni 2023 antog rådet rekommendationen om intensifiering av EU:s åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens genom en One Health-modell (https://health.ec.europa.eu/publications/council-recommendation-steppin…). Rekommendationerna syftar till att främja återhållsam användning av antimikrobiella medel genom att fastställa konkreta mål för antimikrobiell resistens och användning av antimikrobiella medel för människors hälsa. De uppmuntrar också medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra hälsan och välbefinnandet hos livsmedelsproducerande djur, såsom odlad fisk, för att minska förekomsten och spridningen av infektionssjukdomar inom jordbruket och därefter minska behovet av användning av antimikrobiella medel.

Som nämns i avsnitten 8 och 9 i rekommendationen om intensifierade EU-åtgärder för att bekämpa antimikrobiell resistens med en One Health-modell är vissa strategier för att minska beroendet av antibiotika inom vattenbruket följande: i) Antagande av åtgärder för förebyggande och bekämpning av infektionssjukdomar. II) Antagande av biosäkerhetsåtgärder på fiskodlingar, vilket är en skyldighet för aktörerna enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsolag). att uppmuntra avelsteknik inom vattenbruket för att utveckla sjukdomsresistenta stammar. IV) främja användningen av vaccinering och alternativ för att förebygga vissa sjukdomar (Vaccines erbjuder riktad immunitet mot specifika patogener, de innebär dock utmaningar såsom artspecifika begränsningar). V) Främja utveckling och användning av innovativa fodertillsatser, inbegripet fodertillsatser för att förbättra djurens fysiologiska status, såsom insektsbaserat foder (dessa foder är rika på protein, kitin och bioaktiva föreningar (t.ex. laurinsyra) som kan öka mångfalden av tarmmikrobiota, förbättra sjukdomsresistensen och minska beroendet av fiskmjöl), probiotika (probiotika, såsom bacillus och lactobacillus, öka immunitet, tillväxt och stresstolerans samtidigt som patogener hämmas), prebiotika (t.ex. fruktooligosackarider (FOS) och mannanoligosackarider (MOS) som selektivt stimulerar nyttiga tarmbakterier, förbättrar näringsupptagningen och immunresponsen) och symbiotiska (som kombinerar probiotika och prebiotika, synergistiskt ökar sjukdomsresistensen, tarmens morfologi och mikrobiom balans). vi) säkerställa kontinuerlig utbildning om kunskap om förebyggande och kontroll av infektioner samt biosäkerhet för all personal vid fiskodlingar (även i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2016/429). VII) säkerställa korrekt slamhantering för att förebygga sjukdomar och andra patogener.

Dessa alternativa strategier är förenliga med FAO:s/WHO:s riktlinjer och främjar miljövänliga vattenbruksmetoder som stärker fiskens hälsa, minimerar avfallet och minskar den ekologiska skadan.

För att stärka EU:s regelverk genomför medlemsstaterna fleråriga nationella strategiska planer för vattenbruk som integrerar minskningsmål för antimikrobiell resistens, ofta med stöd från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF). Dessa planer är utformade för att förbättra biosäkerheten, främja vaccinationsprogram och främja investeringar i alternativa behandlingar.

EU finansierar också projekt som rör antimikrobiell resistens inom vattenbrukssektorn (Horisont Europa och EHFVF). Till exempel Cure4Aqua-som fokuserar på att utveckla biobaserade alternativ till antibiotika och NeoGiANT, som värdesätter biprodukter från jordbruket i naturliga antimikrobiella beredningar.