FAQ

Ja, det är genomförbart, men tekniska, tekniska och kostnadsrelaterade utmaningar kvarstår. Den framtida utvecklingen av vattenbruk till havs eller i utsatta hav kommer att bero på den teknik som används för att övervinna de extrema förhållandena i havsklimatet, de logistiska problemen med att tillföra foder och andra insatsvaror till gården, utvecklingen av plattformar för arbete till havs och fjärrkontrollen av plattformar som är baserade på sakernas internet för att kommunicera och förvalta plattformarna med optimeringssystem som bygger på artificiell intelligens.

Integrerat multitrofiskt vattenbruk (IMTA) är en typ av vattenbruk där flera vattenlevande arter från olika trofiska nivåer (t.ex. fisk, alger, skaldjur eller andra ryggradslösa djur) odlas i närheten av samma produktionssystem för att förbättra effektiviteten, minska avfallet och tillhandahålla ekosystemtjänster, såsom biosanering.

De strategiska riktlinjerna för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030 främjar IMTA, bland andra typer av vattenbruk som är mest gynnsamma för miljön och klimatet.

IMTA kan omfatta många olika typer av vattenbrukssystem, såsom landbaserade vattenbrukssystem (t.ex. dammar) och nätboxar (t.ex. en kombination av fiskodling med system för produktion av musslor och alger utanför och på botten). Målet är dock alltid att öka miljömässig hållbarhet, ekonomisk stabilitet och social acceptans inom ramen för holistiska och cirkulära ekonomiska strategier.

IMTA-systemen förbättrar hållbarheten i vattenbruket genom att efterlikna naturliga näringscykler. I dessa system blir det organiska material som inte används av en art, såsom fisk, en resurs för andra, såsom alger och blötdjur, som använder näringsämnena för att växa. Systemets effektivitet beror på miljöfaktorer, såsom näringsnivåer i området, tillgång till livsmedel och hydrodynamik.

Flera utmaningar kvarstår i samband med antagandet av IMTA. Enligt EU-lagstiftningen kan vattenbruksdjur till exempel inte utfodras med avfall, vilket innebär att den gällande rättsliga ramen ogiltigförklarar modeller där fisk kombineras med vissa filtermatare och främmande arter (lågtrofiska arter som musslor och sjögurkor) som återvinner näringsämnena från oäckta fiskfoder och avföring. För att bedöma och bidra till att ta itu med dessa utmaningar finansierar EU flera IMTA-projekt, t.ex. Astral (https://www.astral-project.eu/) och AquaVitae (https://aquavitaeproject.eu/).

År 2020 uppgick EU:s vattenbruksproduktion till totalt 1,2 miljoner ton, till ett värde av 3,9 miljarder euro. Vid den tidpunkten producerades främst havsmusslor (19 % av EU:s totala produktion), regnbåge (17 %), blåmusslor (11 %), havskräfta (9 %), guldfläckpagell (8 %), Medelhavsmusslor (7 %), havsabborre (7 %), vanlig karp (7 %) och blåfenad tonfisk (3 %). Dessa nio arter står för 87 % av EU:s totala vattenbruksproduktion uttryckt i vikt (STECF 22–17-EU).

EU:s vattenbruksprodukter produceras enligt höga kvalitets- och hållbarhetsstandarder eftersom det finns en omfattande EU-lagstiftning som täcker olika frågor som vattenbruksproducenterna måste följa (t.ex. lagstiftning om djurhälsa, djurskydd, livsmedelssäkerhet, fodersäkerhet, veterinärbehandlingar, vattenkvalitet, lagstiftning om införande av främmande eller lokalt frånvarande arter osv.).

Forskning pågår på detta område. Det EU-finansierade projektet Diversify har till exempel identifierat arter som är viktigast för att öka den produktiva diversifieringen av det europeiska vattenbruket (Argyrosomus regius), amberjacka (Seriola dumerilii), pikeperch (Sander lucioperca), atlantisk hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus), Wreckfish (Polyprion americanus), gråmullet (Mugil cephalus). Andra EU-finansierade projekt undersöker också potentialen för ytterligare diversifiering av arter, inklusive lågtrofiska arter (se AquaVitae (https://aquavitaeproject.eu/). Diversifieringen måste ske med hänsyn till efterfrågan på marknaden och den internationella handeln med vattenbruksprodukter.

Algerna har stor potential, men produktionen i Europa är fortfarande låg. Kommissionen antog 2022 meddelandet Mot en stark och hållbar algsektor i EU, EU:s initiativ för alger (https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_22_6899), som syftar till att frigöra algernas potential i Europeiska unionen. Kommissionen föreslår 23 åtgärder för att skapa möjligheter för industrin och hjälpa den att växa till en robust, hållbar och regenerativ sektor som kan tillgodose den växande efterfrågan i EU. Den europeiska plattformen för berörda alger, EU4Algae (https://maritime-forum.ec.europa.eu/en/frontpage/1727) syftar till att påskynda utvecklingen av en europeisk algindustri och främja alger för näringsändamål och annan användning bland konsumenter och företag i EU.

Vattenbruksprodukter står för 27 % av konsumtionen av vattenbruksprodukter (vattenbruk och fiske) i EU. EU:s vattenbruksprodukter står för 26 % av dem som produceras inom sektorn för vattenbaserade livsmedel (utvinningsfiske och vattenbruk). Andelen vattenbruksprodukter som konsumeras i EU och som kommer från EU:s vattenbruk är 37,5 % (försörjningsbalansräkning, Eumofa 2022, https://www.eumofa.eu/supply-balance).

Den totala ekologiska vattenbruksproduktionen på EU-nivå under 2020 uppskattas till 74,032 ton, vilket motsvarar 6,4 % av EU:s totala vattenbruksproduktion (ekologiskt vattenbruk i EU, (Eumofa 2022, https://www.eumofa.eu/documents/20178/432372/Organic+aquaculture+in+the…).

I EU-27 är de viktigaste länderna Spanien, Frankrike, Grekland, Italien och Polen med 70 % av vattenbruksproduktionen.

De länder som bidrar mest till den europeiska produktionen (EEA39) är Norge (cirka 46 % av den totala europeiska produktionen), följt av Spanien, Turkiet, Förenade kungariket, Frankrike, Italien och Grekland. Dessa sju länder står för 90 % av all vattenbruksproduktion i Europa. (FAO 2022).

Jämfört med vattenbrukets tillväxt på global nivå har EU:s produktion varit nästan stagnerande.

Fiskvattenbrukets tillväxttakt i EU-27 sedan 2000 har varit exceptionellt låg, med en tillväxt på 1,1 % per år (årlig genomsnittlig tillväxt) och blötdjursarter på 2,8 %. Om Norge och Turkiet ingår ökar det totala beloppet till 4 %. På global nivå är fiskvattenbrukets årliga genomsnittliga tillväxt 4,3 %. (FAO, 2022, https://www.fao.org/fishery/en/topic/166235).

Precisionsvattenbruk är en tekniskt sofistikerad strategi inom vattenbrukssektorn som syftar till att införliva avancerade verktyg och metoder för att öka oberoendet i övervakningen av både biotiska och abiotiska variabler i anläggningarna och främja en effektivare jordbruksförvaltning. Målet är att höja djurskyddsnormerna, minska miljöpåverkan och förbättra vattenbruksanläggningarnas ekonomiska bärkraft. Precisionsvattenbruk syftar till att ge producenterna möjlighet att mer effektivt övervaka och dokumentera biologiska processer som är inneboende i deras anläggningar och kännetecknas av integrering av avancerad sensorteknik, statistiska analysmetoder och sofistikerad teknik för artificiell intelligens (AI).