Tillväxten av fisk i det globala öppna havsbruket under klimatförändringar

Vattenbruksproduktionen förväntas öka från landbaserad verksamhet till öppet hav i takt med att efterfrågan på fisk och skaldjur ökar och konkurrensen om insatsvaror till landbaserat vattenbruk, såsom sötvatten och lämplig mark, ökar. I motsats till landbaserad produktion begränsas vattenbruket i öppna hav av oceanografiska faktorer, såsom strömhastigheter och havsvattnets temperatur, som är dynamiska i tid och rum och som inte lätt kan kontrolleras. Det havsbaserade vattenbrukets potential att öka produktionen av fisk och skaldjur är därför kopplad till havens fysiska tillstånd. Vi använder en ny rumslig modell för att uppskatta potentialen hos vattenbruk i öppna hav globalt, med tanke på fysiska, biologiska och tekniska begränsningar. Tillväxtpotentialen för fisk för tre vanliga vattenbruksarter som representerar olika termiska guldlaxar (Salmo salar), gilthead fläckpagell (Sparus aurata) och cobia (Rachycentron canadum) – jämförs mellan olika arter och regioner och med klimatförändringarna, baserat på resultaten från en högupplöst global klimatmodell. Globalt sett finns det många områden som är fysiskt lämpliga för fiskens tillväxt och den framväxande vattenbruksnäringens potentiella expansion. Effekterna av klimatförändringarna skiljer sig åt mellan olika arter och regioner, men i områden med befintlig vattenbruksindustri kommer tillväxttakten sannolikt att öka. I områden där klimatförändringarna leder till minskad tillväxt kan anpassningsåtgärder, såsom selektiv förädling, förmodligen uppväga potentiella produktionsförluster.