Främja rumslig effektivitet i det marina området, i en socialt hållbar väg: Lärdomar från en bedömning av många användningsområden i Medelhavsområdet

Mot bakgrund av det ökande behovet av marint utrymme och strävan efter ”rumslig effektivitet i kust- och havsområden” blir multianvändning nödvändig för att montera mer eller mindre kompatibla användningsområden till havs. I detta dokument håller man på att bedöma potentialen hos mjuka marina skyddsområden som omfattar småskaligt fiske, turism och naturskydd med anknytning till marina skyddsområden, som ofta förekommer i Medelhavsområdet. Trots att begreppet fysisk planering i kust- och havsområden ännu inte ingår vare sig i lagstiftningen om fysisk planering i kust- och havsområden eller i strategiska policydokument, främst på grund av den dominans av fysisk planering på land som gynnar exklusiva rättigheter till mycket konkurrenskraftig och expansiv maritim verksamhet (t.ex. vattenbruk), används ovannämnda maritima enhet i allt högre grad av lokalsamhällen som ett socioekonomiskt instrument (fisketurism), som ibland också kan vara inriktat på naturskydd. Efter analysen ”Drivers, Added Values, Barriers and Negative Impacts” (Dabi) avslöjades ett antal utmaningar/begränsningar och möjligheter för tillämpningen av den granskade MU, grupperade i socioekonomiska, miljömässiga, politisk-rättsliga och tekniska faktorer som kan möjliggöra eller undergräva denna MU i de grekiska haven. I dokumentet dras slutsatsen att det finns en enorm potential för den nämnda marinunionens utveckling i områden som är beroende av fiske, i linje med den långvariga tradition av småskaligt fiske som trots dess tillbakagång fortfarande är en av de viktigaste bland dem som är verksamma i kustområdena och i avlägsna samhällen och ösamhällen, som i huvudsak definierar deras särskilda sociala och kulturella identitet. Småskaligt fiske har dessutom liten miljöpåverkan, och även turister och lokalsamhällen blir allt mer bevarandeinriktade. Därför framhålls MU som ett verktyg för hållbar användning av havsområden som stöder agendan för blå tillväxt och återkopplar natur- och kulturkapital till havs, och därmed omdefinierar även yrkesfiskarnas roll som på rättvisa villkor kan bli försvarare av den marina biologiska mångfalden och nyckelaktörer för en hållbar förvaltning av fiskbestånd och ekosystem i de skyddade områdena.