Spanien

• Inom marint vattenbruk är tillståndsförfarandet ett komplext förfarande som i genomsnitt kan pågå i 30 och 33 månader i genomsnitt inom inlandsvattenbruk.
• Brist på förutsägbarhet och rättssäkerhet. Förutsägbarhet, dvs. konsekvent tillämpning av bestämmelser och insyn i beslutsprocessen, är särskilt viktigt för vattenbruksverksamhet när det gäller användning av utrymme, förnyelse av tillstånd och rätt till tillgång till vatten.
• Ineffektivitet i utformningen av politik och strategier leder till svårigheter att utveckla verksamheten, både hos offentliga och privata aktörer.
• Begränsade kunskaper om de bästa platserna kan äventyra finansieringen av de nya projekten och försvaga verksamhetens placering i andra förvaltningsverktyg.
• Avsaknad av rättsliga och/eller otydliga förfaranden för deklaration av zoner. låg användning av verktyg för att minska bördorna och förenkla förfarandena i zonerna.
• Svårigheter att upprätthålla spårbarheten genom hela saluföringskedjan.
• Låg andel vattenbruksproducenter som är anslutna till producentorganisationer.
• Svårigheter att korrekt positionera vattenbruksprodukter på marknaderna.
• Stora ekonomiska konsekvenser på grund av djursjukdomar och otillräcklig kunskap om djurskydd.
• Avsaknad av en integrerad och global vision för miljöövervakning
• Komplexiteten i anpassningen av verksamheten till klimatförändringarnas effekter.
• Företagens innovationspotential är otillräcklig. Behov av anpassning mellan åtgärder inom vetenskapssektorn.
• Utmaningar inom livsmedel och nutrition, djurhälsa och djurskydd, genetik och fysiologi, diversifiering, ingenjörsvetenskap, förvaltning och vattenbruk 4.0, miljöaspekter, klimatförändringar, socioekonomiska aspekter, kvalitet, spårbarhet och livsmedelssäkerhet.
• Bristande kvalitet på den information som tas fram på grund av bristande överensstämmelse mellan den information som erhålls och de verkliga informationsbehoven.
• Låg kunskapsnivå om vattenbrukssektorn bland befolkningen i allmänhet. Det behövs fler initiativ för att informera om och främja vattenbruksverksamhet.
• Bristande förtroende för vattenbrukets potential för lokal utveckling och för utnyttjandet av synergier med annan verksamhet, vilket innebär en förlust av möjligheter till diversifiering av inkomstkällorna. 

• Behovet av att utveckla strategier för att genomföra EU:s politik, liksom den begynnande integreringen av vattenbruket i prioriterade strategier på andra områden, utgör en möjlighet att utforma effektiva och realistiska strategier.
• Fysisk planering i kust- och havsområden för vattenbruk kan fungera som ett verktyg för att stödja sektorsplanering, förbättra rättssäkerheten och bidra till sektorns tillväxtförväntningar och skapandet av arbetstillfällen inom vattenbruket.
• De nya spårbarhetssystemen utgör ett utmärkt tillfälle att underlätta processerna för producenterna och att förbättra insynen och synligheten i administrationens åtgärder.
• Den höga konsumtionen av vattenprodukter per capita i Spanien ger möjlighet att göra framsteg när det gäller att diversifiera utbudet och höja värdet på nationella produkter.
• Förekomsten av olika typer av företag kan göra det möjligt att släppa ut mycket olika produkter på marknaden och hjälpa det spanska vattenbruket att möta de olika utmaningar som internationaliseringen av marknader och tillväxtmarknader innebär.
• Den ökade efterfrågan på hållbara och lokala produkter, tillsammans med den ökade konsumtionen av ekologiska produkter, är också en möjlighet för producenterna.
• Det ekonomiska stödet från FEMP-FEMPA är ett värdefullt verktyg för att kunna möta alla kommande utmaningar.
• Utvecklingen av lagstiftningen om djurhälsa och veterinärmedicinska läkemedel samt verktyg för övervakning av antibiotikaresistens kommer att bidra till att förbättra hälsostyrningen av vattenbruket.
• Förbättrade verktyg för övervakning av vattenkvaliteten inom ramen för den nya hydrologiska planeringen kommer att vara mycket användbara för att förbättra vattenkvaliteten inom vattenbruket.
• Inrättandet av det nationella referenscentrumet för djurskydd kan vara ett användbart verktyg för att förbättra kunskapen och samordningen mellan förvaltningar och med sektorn när det gäller fiskars välbefinnande.
• Vissa ändringar eller förbättringar av regelverket för vattenbruk kan skapa nya möjligheter att förbättra verksamhetens hållbarhet.
• Den andra nationella planen för anpassning till klimatförändringar 2021–2030 kommer särskilt att behandla klimatförändringarnas effekter och risker och vattenbruksverksamhetens sårbarhet, vilket kommer att generera kunskap och underlätta tillgången för de olika aktörerna.
• EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa och den spanska strategin för vetenskap, teknik och innovation 2021–2027 erbjuder en viktig möjlighet att fördjupa forskning och innovation inom vattenbruket.
• Nationella och regionala förvaltningar kan använda medel från FEMPA för att stödja investeringar i innovativa lösningar inom sektorn.
• EU:s och medlemsstaternas politik på området datainsamling syftar till att förbättra informationsutbytet, förenklingen, uppgifternas kvalitet, öppenhet och användning av statistik för utformning, genomförande, övervakning och utvärdering av politiken.
• EU planerar att inleda en samordnad informationskampanj om EU:s modell för hållbart vattenbruk i hela EU, vilket är en möjlighet att öka medvetenheten om vattenbruket.
• Användningen av ny teknik för överföring av information (elektroniska följesedlar, QR-koder) kommer att spela en viktig roll för att förbättra informationen på försäljningsställena.
• Att utnyttja de möjligheter som kommunikationsverktygen erbjuder (sociala medier, kampanjer, influerare, erkända opinionsbildare) kommer att bidra till att förbättra bilden av vattenbruket och stärka produktkonsumtionen.
• Ökad konsumentmedvetenhet gör det möjligt för lokala vattenbruksprodukter att konkurrera på grundval av kvalitet, närhet och produktsäkerhet. Införlivandet av vattenbruk i livsmedelskulturen kommer att göra det möjligt att konsolidera verksamheten som ett verktyg för bevarande av användningsområden och sedvänjor.
• Införlivandet av vattenbruk i de lokala utvecklingsstrategierna för deltagande i de lokala aktionsgrupperna för fiske och landsbygd är ett utmärkt tillfälle att öka medvetenheten om verksamhetens möjligheter och att främja initiativ på lokal nivå. Finansiering finns tillgänglig inom ramen för EHFVF och Ejflu.

De autonoma regionerna har exklusiv behörighet att organisera och förvalta vattenbruket, i enlighet med vad som fastställs i deras stadgar och i dekreten om överföring av befogenheter, i enlighet med artikel 148 punkt 1.11 i konstitutionen. De autonoma regionerna har lagstiftning om förvaltning och reglering av vattenbruksverksamhet, som omfattar krav för godkännande av anläggningar och aspekter som rör förvaltning, övervakning och kontroll av verksamheten. 

Hitta relevant information här

Å andra sidan utövar staten, genom generaldirektoratet för kustfrågor vid ministeriet för ekologisk omställning och den demografiska utmaningen (MITERD), behörighet att tillåta ockupation av det offentligägda havs- och markområdet, utom i vissa autonoma regioner som Katalonien och Andalusien.

Ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel (MAPA) ansvarar genom generalsekretariatet för fiske (SGP) för att planera och genomföra politiken för havsfiske i externa vatten och vattenbruk, samordna gemenskapens vattenbrukspolitik och delta i internationella organisationer. Den ansvarar också för planering, samordning och stöd till innovation inom sektorn, planering av ekonomisk verksamhet i samband med saluföring och bearbetning av produkter samt förbindelser med behöriga internationella organ i frågor som rör utrikeshandel och fiskerimarknader. 

• Vattenkoncession: Det materiella organet och beredningsorganet är vattenmyndigheten i Hydrographic Confederation (CH), som samlar in en förhandsrapport om förenlighet.
• Miljöförfarande med en miljökonsekvensbedömning (mindre än 500 ton)
• Miljökonsekvensbedömning, förenklad eller vanlig (mer än 500 ton)
• Planerings- och driftstillstånd
• Djurhälsa (rapport om odlingsförhållanden)
• Tillstånd att släppa ut och nyttja allmänt vatten (DPH)

DP Maritime Land, utsänd av ministeriet för ekologisk omställning och demografiska utmaningar (MITERD) 

DP Port, som beviljas av den berörda hamnmyndigheten (statshamnar eller den autonoma regionen hamn) 

c) För landbaserade anläggningar: tillstånd begärs för användning av skyddsservitut/användning av det offentliga området 

• Rapport om förenlighet med den marina strategi som utfärdats av MITERD
• Miljötillstånd, som beviljas av miljöorganet i den autonoma regionen och som innehåller villkor för odlingstillståndet. Detta tillstånd behandlas som en miljökonsekvensbeskrivning för projekt på mindre än 500 ton. eller med en förenklad eller vanlig miljöbedömning om de överstiger 500 ton eller omfattar särskilda miljöskyddsområden.
• Tillstånd för utsläpp i havet från land, utfärdat av miljömyndigheten i den autonoma regionen.
• Rapporter eller samråd med olika organ om försvar, fiske, turism, befälhavare, fysisk planering, provinsdelegationer, kulturarv, kommuner och andra, beroende på vad som är lämpligt.
• Samråd med andra berörda parter (fiskesektorn, icke-statliga organisationer osv.).
• Godkännande av märkning.
• Kommunens bygglov, i förekommande fall.
• Djurhälsoregister, i förekommande fall för arter av grödor.
• Det offentliga hälsoregistret, i förekommande fall, för bearbetningsanläggningar.