Background information

Typ av arter som odlas
Musslor (Mytilus spp.), ostron (Ostrea edulis), regnbåge (Oncorhynchus mykiss), artikel (Salvelinus cf Umbla) (Källa: ZSM), vanlig karp (Cyprinus carpio). Nedan kallat Afrikanska och europeiska fångstarter och arter av högt värde såsom ål, stör, kräftdjur och gös produceras i recirkulerande vattenbrukssystem (RAS).
Källa: 2023, EUMOFA, 2022, STECF. ZSM i Münchens delstatsparlament, ZSM, Tyskland, personlig kommentar, 30 januari 2023
Typ av produktionsmetod
Enligt Eurostat skedde 2 021,25 % av den tyska produktionen i hav och sötvatten, och merparten av den marina produktionen omfattar odling av musslor på botten i havet. (2023, EUMOFA).
Vattenbruket i Tyskland sträcker sig från halvnaturlig, extensivt förvaltad damm till genomströmningsanläggningar, nätburar och slutna recirsystem. I den marina miljön är musselodling också en del av vattenbruket.
Källa: 2023, Eumofas MNSPA
Sektorns storlek (produktion och konsumtion)
Källa: 2023, EUMOFA
Trender (tidigare och framtida)
- Upprätthållande, stabilisering och utveckling av den befintliga produktionskapaciteten inom vattenbruket.
- Öka produktionen av fisk och annat vattenbruk i hållbar produktion (”miljövänlig tillväxt”)
- Bevarande av dammområden och återgång till övergivna dammar som en särskild form av vattenbruk med den typiska extensivningsmetoden och dess dubbla funktion för boskap och det allmänna bästa (naturskydd, landskap, vattenbalans)
- Öka bilden av inhemska vattenbruksprodukter och stärka den regionala saluföringen
- Anpassa vattenbruket till klimatförändringarna och öka motståndskraften.
Källa: MNSPA
Vattenbrukets inverkan på landets ekonomi, livsmedelsmarknad och arbetsmarknad
- Med några få undantag kännetecknas vattenbruket i Tyskland av en lång period av stagnation. Hinder för tillväxt omfattar i synnerhet efterlevnad av den rättsliga ramen, betungande licensieringsmetoder, låg konkurrenskraft på global nivå och förluster av bestånd på grund av rovdjur och skyddade djur. Dessutom finns det problem med bilden av vattenbruksprodukter samt brister i utbildnings- och forskningsstrukturerna.
- I Tyskland är vattenbruksanläggningar till övervägande del familjeägda och har en mycket småskalig struktur (med vissa undantag inom vattenbruk för havsmusslor). På senare tid upptar företag som producerar alger eller andra vattenlevande organismer även vattenbruk eller övergångsområden för ekologisk teknik.
- I Tyskland föds karp upp i dammar på cirka 23,000 hektar. De viktigaste produktionsområdena ligger i Bayern, Sachsen och Brandenburg. Det finns mycket olika strukturer och intensitetsnivåer inom jordbruket. Mängden karp som produceras fortsätter att minska något.
- Produktion av laxfiskar: Denna form av fiskproduktion är, vid sidan av skaldjursodlingen, den största lönsamma vattenbrukssektorn i Tyskland, som för närvarande har en betydande ekonomisk styrka.
- Produktionen av fisk i nätburar har stagnerat i flera år. Totalt sett är nätburar för närvarande av mindre betydelse i Tyskland.
- Det har funnits anläggningar för återcirkulering i Tyskland, t.ex. för ål och afrikansk fisk. De största anläggningarna har hittills nått en produktion på cirka hundra ton per år.
- Endast skaldjursodlingssektorn har ökat kraftigt under flera år. Särskilt i Schleswig-Holstein stabiliserar utvecklingen av musselindustrin utvecklingen av musselodlingen. Odling av frömusslor med Smartfarm-Systems är en viktig drivkraft.
- Vattenbruk av marina fiskar är praktiskt taget obefintligt i Tyskland.
- Algproduktion: I Tyskland finns ett livsmedelsgodkännande för de enskilda grönalgen Chlorella sp. och för det fastsatta cyanobacterium Spirulina sp. När det gäller makroalger odlas huvudsakligen brunalger (Saccharina latissima), gröna alger (Enteromorpha/Ulva) och röda alger (Delesseria sanguinea). De respektive tyska produktionsvolymerna är inte kända men kommer sannolikt att vara marginella.
- Konsumenterna efterfrågar i allt högre grad regionala produkter. Importen kommer att fortsätta att vara nödvändig, men det inhemska vattenbruket skulle kunna tillhandahålla mer än hittills för att tillgodose sina egna behov.
- Tyskland importerar omkring 89 % av de konsumerade fiskarna och havsmaten.
- Det exakta antalet officiellt ”biocertifierade” vattenbruksföretag i Tyskland är okänt, eftersom den officiella statistiken endast omfattar anläggningar över en viss storlek eller produktionsvolym. Det finns flera små regionala märkningar (QZBW, Schwarzwaldforelle, Fisch aus NRW osv.) som är något populärare än ekologiska märkningar eftersom de är billigare och mindre detaljerade.
Källa: MNSPA
Utmaningar och möjligheter
- Förhindra att dammjordbruk förlorar sin betydelse.
- Hantering av rovdjur är för närvarande ett av de mest akuta problemen för dammuppfödning.
- Förenkling av de administrativa förfarandena.
- Klimatförändringar.
- Förbättra den fysiska planeringen.
- Det finns fortfarande för lite kunskap om möjligheterna till finansiering och om tillgängliga medel. Stödlandskapet är mycket fragmenterat, eftersom det i varje delstat finns andra finansieringsinstrument och inte alla delstater använder EU-medel från EHFVF. De byråkratiska hindren är ”oöverstigliga” för i synnerhet små familjemedlemmar.
- Bevarandet av karpdammar som en särskilt hållbar form av vattenbruk är ett viktigt mål, inte minst för att bevara kulturlandskapet och de livsmiljöer som har uppstått och den biologiska mångfalden i och på vattnet. Dammuppfödningens utvecklingspotential ligger mindre i att öka produktionen, men mer i att bevara odlingslandskapet, de ”resulterande livsmiljöerna” och ekosystemtjänsterna samtidigt som den nuvarande extensiva produktionsnivån bibehålls. Genom gemensamma marknadsföringsinitiativ (per region, skyddad geografisk beteckning, från jord till bord-strategin) kan andra marknadsmöjligheter öppnas, t.ex. genom certifiering (ekologiskt jordbruk, skyddad geografisk utveckling osv.), nya produktvarianter eller kombinationserbjudanden av produkter eller en kombination av dessa åtgärder. En stor potential för dammjordbruk är dess deltagande i utvecklingen och utvecklingen av regional turism och även för utbildning.
- Det är också tänkbart att vidareutveckla recirkulationssystem i dimensioner som delvis kan ersätta fiskimport från fångst av havsfiske och globalt vattenbruk på grossistnivå.
- Inom sötvattensfisket har de generellt sett goda försäljningsmöjligheterna för fiskeriprodukter från det tyska vattenbruket ännu inte uttömts. För att bättre utnyttja denna potential i den globala konkurrensen måste konsumenterna få bättre information om kvalitet, färskhet och regionalitet samt om miljömässig och social hållbarhet som kriterier för inköpsbeslut.
- Förökning och uppfödning av krabbor, i detta fall sötvattenkräftor, ädelkräftor (t.ex. Astacusastacus) är nu en nischproduktion i Tyskland.
- Produktion av laxfiskar: En måttlig ökning av produktionen skulle vara möjlig med tanke på den goda efterfrågan på laxfiskar av hög kvalitet som produceras i regionen. Med tanke på begränsningarna av dammproduktion (vattenrättigheter, miljökrav) bör utvecklingen och inkluderingen av recirc-teknik utvecklas på ett sätt som inbegriper cirkulär teknik (i detta fall delvis återcirkulerande system, kallt vatten).
- System för återcirkulation: I samband med klimatförändringarna erbjuder återcirkulationsteknik också stora fördelar, såsom platsoberoende, när det gäller vattenförsörjning, låg efterfrågan på vatten, kombination med förnybar energi, vilket möjliggör utfasning av fossila bränslen och därmed förbättring av CO2-balansen. Dessutom breddar användningen av denna teknik det utbud av produkter (kulturarter) som finns tillgängliga, vilket bidrar till diversifieringen av den tyska fiskmarknaden och samtidigt möjliggör regionala cirkulära ekonomier inom ramen för konkurrenskraften.
- Musselodling: Nettoupptag av näringsämnen (ekologisk produktion), t.ex. utvinningsvattenbruk, i kombination med fiskodlingsanläggningar för att balansera näringsbalansen (användning i integrerade multitrofiska växter), så att ytterligare källor till mervärde kan skapas vid behov. eventuellt också som en fristående åtgärd för att förbättra vattenkvaliteten genom att avlägsna material med mervärde för samhället som helhet.
- Genomförande av en konsekvent och brett upplagd forskningsstrategi.
- Förbättra det ekologiska begreppet i landsbygdsbefolkningen och särskilja det med regionalitetsbegreppet.
- Diversifiering inom vattenbrukssektorn, i synnerhet genom att involvera andra sektorer i den lokala ekonomin, kan främja tillväxten och lönsamheten i vattenbruket under året och skapa arbetstillfällen i framför allt strukturellt svaga landsbygdsområden. Lokala utvecklingsplaner för fiskeområden är ett särskilt lämpligt instrument för att presentera konkreta möjligheter och utveckla lämpliga stödmöjligheter.
Källa: MNSPA
Sysselsättning och antal företag
Omkring 2 400 odlingar (> 0,3 ha eller 200 m²) odlar fisk och skaldjur i Tyskland i sötvatten och havsvatten. Totalt är omkring 1 800 personer sysselsatta vid vattenbruksanläggningar och det antas att ytterligare cirka 3 200 oavlönade ägare och familjemedlemmar anställs här.
Källa: 2022, STECF
Multi-annual National Strategic Plans for the development of sustainable Aquaculture
Relevant Authorities
- I Tyskland ansvarar delstaterna för vattenbruket. Det marina vattenbruket omfattas också av reglerna i den federala havsfiskelagen.
- Förbundsministeriet för livsmedel och jordbruk (BMEL)
- Den federala regeringens portal för vattenbruk
- Federala ministeriet för miljö, naturskydd, kärnsäkerhet och konsumentskydd
- Förbundsministeriet för inrikes frågor och lokalsamhällen (BMI)
Applicable Legislation
- Lagen om fiske i det federala havet
- Djurskyddslagen
- Djurskyddsförordning
- Lagen om vattenresurser
- Lagen om miljökonsekvensbedömning (UVPG), bilaga 2 Förteckning
- På federal nivå reglerar lagen om fysisk planering (ROG) från 22. December 2008 (BGBl. I s. 2.986), senast ändrad genom artikel 2.15 i lagen av den 20 juli 2017 (BGBl. I s. 2.808) om fysisk planering
Applicable Procedures
Följaktligen kan tillstånd för vattenbruk i Förbundsrepubliken Tyskland, beroende på situationen, ofta inte genomföras av en enda myndighet (systemet med en enda kontaktpunkt). Tvärtom måste den projektansvarige ofta kontakta flera myndigheter för att erhålla de olika tillstånden för uppförande och drift av anläggningen (inget eller åtminstone inget fullständigt koncentrationsbeslut).
- Bygglov
- Vattenlags godkännande av dränering
- Miljökonsekvensbedömning (MKB): ingen MKB-skyldighet på upp till 50 ton/år. > 1 000 ton/en MKB-skyldighet
- Beroende på projektets storlek är det tillräckligt med en allmän eller områdesspecifik preliminär granskning av det enskilda fallet (för recirkulationssystem som en allmän regel endast, om det är nödvändigt, som en del av bygglovet): 50–100 ton/en allmän prövning av det enskilda fallet, 100–1 000 ton/en preliminär undersökning på plats av det enskilda fallet
- Rapporter om biotopskydd
- Artskyddsrapporter
- Naturskyddsåtgärder
- Tekniskt bidrag inom vattenlagstiftningen (omfattar frågor som rör omvandlingen av EU:s vattendirektiv)
Dessa förfaranden gäller den tyska Östersjökusten (detta utesluter inte vattenbruk som kan behöva utvecklas i Tysklands exklusiva ekonomiska zon):
- El och sjöfart
- Rening av fiskerilagstiftningen
- Godkännande enligt vattenlagstiftningen
- Skyddstillstånd för kuster enligt vattenlagstiftningen
- Tillstånd för fisksjukdom
- Beteckning av ett område för skalproduktion
- Introduktion och skötsel av främmande och främmande arter
- FFH Konsekvensstudie
- Rapporter om biotopskydd
- Artskyddsrapporter
- Kontroll av intrång, eventuellt godkännande av åtgärder
- vattenlagstiftning vid inlämning (endast om det inte krävs något särskilt permanent tillstånd enligt vattenlagstiftningen) – omfattar frågor som rör genomförandet av EU:s vattendirektiv och ramdirektivet om en marin strategi.
National associations and networks
Relevant Websites
Contact Details
Thünens institut för fiskeriekologi
Reinhold Hanel, direktör
- Mejla oss
- Telefonnummer: + 49 471 94460 200