Tyskland

Typ av arter som odlas

Musslor (Mytilus spp.), ostron (Ostrea edulis), regnbåge (Oncorhynchus mykiss), artikel (Salvelinus cf Umbla) (Källa: ZSM), vanlig karp (Cyprinus carpio). Nedan kallat Afrikanska och europeiska fångstarter och arter av högt värde såsom ål, stör, kräftdjur och gös produceras i recirkulerande vattenbrukssystem (RAS).

^{Källa: 2023, EUMOFA, 2022, STECF. ZSM i Münchens delstatsparlament, ZSM, Tyskland, personlig kommentar, 30 januari 2023}

Typ av produktionsmetod

Enligt Eurostat skedde 2 021,25 % av den tyska produktionen i hav och sötvatten, och merparten av den marina produktionen omfattar odling av musslor på botten i havet. (2023, EUMOFA). 

Vattenbruket i Tyskland sträcker sig från halvnaturlig, extensivt förvaltad damm till genomströmningsanläggningar, nätburar och slutna recirsystem. I den marina miljön är musselodling också en del av vattenbruket.

^{Källa: 2023, Eumofas MNSPA}

^{Källa: 2023, EUMOFA}

Trender (tidigare och framtida)

• Upprätthållande, stabilisering och utveckling av den befintliga produktionskapaciteten inom vattenbruket.
• Öka produktionen av fisk och annat vattenbruk i hållbar produktion (”miljövänlig tillväxt”)
• Bevarande av dammområden och återgång till övergivna dammar som en särskild form av vattenbruk med den typiska extensivningsmetoden och dess dubbla funktion för boskap och det allmänna bästa (naturskydd, landskap, vattenbalans)
• Öka bilden av inhemska vattenbruksprodukter och stärka den regionala saluföringen
• Anpassa vattenbruket till klimatförändringarna och öka motståndskraften.  

^{Källa: MNSPA}

Vattenbrukets inverkan på landets ekonomi, livsmedelsmarknad och arbetsmarknad

• Med några få undantag kännetecknas vattenbruket i Tyskland av en lång period av stagnation. Hinder för tillväxt omfattar i synnerhet efterlevnad av den rättsliga ramen, betungande licensieringsmetoder, låg konkurrenskraft på global nivå och förluster av bestånd på grund av rovdjur och skyddade djur. Dessutom finns det problem med bilden av vattenbruksprodukter samt brister i utbildnings- och forskningsstrukturerna.
• I Tyskland är vattenbruksanläggningar till övervägande del familjeägda och har en mycket småskalig struktur (med vissa undantag inom vattenbruk för havsmusslor). På senare tid upptar företag som producerar alger eller andra vattenlevande organismer även vattenbruk eller övergångsområden för ekologisk teknik.
• I Tyskland föds karp upp i dammar på cirka 23,000 hektar. De viktigaste produktionsområdena ligger i Bayern, Sachsen och Brandenburg. Det finns mycket olika strukturer och intensitetsnivåer inom jordbruket. Mängden karp som produceras fortsätter att minska något.
• Produktion av laxfiskar: Denna form av fiskproduktion är, vid sidan av skaldjursodlingen, den största lönsamma vattenbrukssektorn i Tyskland, som för närvarande har en betydande ekonomisk styrka.
• Produktionen av fisk i nätburar har stagnerat i flera år. Totalt sett är nätburar för närvarande av mindre betydelse i Tyskland.
• Det har funnits anläggningar för återcirkulering i Tyskland, t.ex. för ål och afrikansk fisk. De största anläggningarna har hittills nått en produktion på cirka hundra ton per år.
• Endast skaldjursodlingssektorn har ökat kraftigt under flera år. Särskilt i Schleswig-Holstein stabiliserar utvecklingen av musselindustrin utvecklingen av musselodlingen. Odling av frömusslor med Smartfarm-Systems är en viktig drivkraft.
• Vattenbruk av marina fiskar är praktiskt taget obefintligt i Tyskland.
• Algproduktion: I Tyskland finns ett livsmedelsgodkännande för de enskilda grönalgen Chlorella sp. och för det fastsatta cyanobacterium Spirulina sp. När det gäller makroalger odlas huvudsakligen brunalger (Saccharina latissima), gröna alger (Enteromorpha/Ulva) och röda alger (Delesseria sanguinea). De respektive tyska produktionsvolymerna är inte kända men kommer sannolikt att vara marginella.
• Konsumenterna efterfrågar i allt högre grad regionala produkter. Importen kommer att fortsätta att vara nödvändig, men det inhemska vattenbruket skulle kunna tillhandahålla mer än hittills för att tillgodose sina egna behov.
• Tyskland importerar omkring 89 % av de konsumerade fiskarna och havsmaten.
• Det exakta antalet officiellt ”biocertifierade” vattenbruksföretag i Tyskland är okänt, eftersom den officiella statistiken endast omfattar anläggningar över en viss storlek eller produktionsvolym. Det finns flera små regionala märkningar (QZBW, Schwarzwaldforelle, Fisch aus NRW osv.) som är något populärare än ekologiska märkningar eftersom de är billigare och mindre detaljerade.

^{Källa: MNSPA}

Utmaningar och möjligheter

^{Källa: MNSPA}

Sysselsättning och antal företag

Omkring 2 400 odlingar (> 0,3 ha eller 200 m²) odlar fisk och skaldjur i Tyskland i sötvatten och havsvatten. Totalt är omkring 1 800 personer sysselsatta vid vattenbruksanläggningar och det antas att ytterligare cirka 3 200 oavlönade ägare och familjemedlemmar anställs här.

^{Källa: 2022, STECF}

• I Tyskland ansvarar delstaterna för vattenbruket. Det marina vattenbruket omfattas också av reglerna i den federala havsfiskelagen.
• Förbundsministeriet för livsmedel och jordbruk (BMEL)
• Den federala regeringens portal för vattenbruk
• Federala ministeriet för miljö, naturskydd, kärnsäkerhet och konsumentskydd
• Förbundsministeriet för inrikes frågor och lokalsamhällen (BMI) 

• Lagen om fiske i det federala havet
• Djurskyddslagen
• Djurskyddsförordning
• Lagen om vattenresurser
• Lagen om miljökonsekvensbedömning (UVPG), bilaga 2 Förteckning
• På federal nivå reglerar lagen om fysisk planering (ROG) från 22. December 2008 (BGBl. I s. 2.986), senast ändrad genom artikel 2.15 i lagen av den 20 juli 2017 (BGBl. I s. 2.808) om fysisk planering 

Följaktligen kan tillstånd för vattenbruk i Förbundsrepubliken Tyskland, beroende på situationen, ofta inte genomföras av en enda myndighet (systemet med en enda kontaktpunkt). Tvärtom måste den projektansvarige ofta kontakta flera myndigheter för att erhålla de olika tillstånden för uppförande och drift av anläggningen (inget eller åtminstone inget fullständigt koncentrationsbeslut).