Översyn av alternativ till antibiotikaanvändning i vattenbruk

I och med den snabba ökningen av vattenbruksproduktionen sedan 1980-talet har sjukdomsutbrotten samtidigt ökat. Olämplig och/eller felaktig användning av antimikrobiella medel mot sjukdomar hos odlade vattenlevande arter utgör ett betydande hot mot utvecklingen och tillväxten av en framgångsrik och hållbar vattenbruksnäring. Ökad antimikrobiell resistens är en viktig konsekvens som leder till svårigheten att behandla vanliga bakteriella sjukdomar hos populationer av vattenlevande organismer, i kombination med förekomsten av antibiotikarester i livsmedelsfisk och deras produkter, vilket leder till avslag på import och negativa effekter på den internationella handeln. För att minska förekomsten av antimikrobiell resistens bör god vattenbrukspraxis och effektiva biosäkerhetsmetoder omfatta återhållsam och ansvarsfull användning av antibiotika och även överväga användning av alternativ till antibiotika, utöver förebyggande av sjukdomar. I denna artikel granskas litteraturen om omfattningen av problemet med antibiotikaanvändning, uppkomsten av antimikrobiell resistens inom vattenbruket och för att överväga och diskutera genomförbara alternativ (t.ex. vaccinering, bakteriofager, beslutsmässighet, probiotika och prebiotika, antikroppar mot äggula från kyckling och läkemedelsderivat av växter). Lärdomar från specifika fallstudier som vaccination av odlad lax i Norge och användningen av ”specifikt patogenfria” utsäde som primära och väsentliga delar av en biosäkerhetsstrategi diskuteras också.