Ökningen av biprodukter från vattenbruk: Öka livsmedelsproduktionen, livsmedelsvärdet och livsmedelshållbarheten genom strategiskt utnyttjande

Sedan 2000 har användningen av vild fisk i produktionen av odlingar ökat fiskproduktionen, även kallad fisk In: Förhållandet fisk ut (FI-FO) har varit en viktig fråga i hållbarhetsdialogen kring vattenbruksproduktionen. Långt mindre uppmärksamhet har ägnats åt hållbarheten i förädlingen i senare led, inbegripet hur biprodukter hanteras. Detta dokument bidrar med ny information om den nuvarande användningen av biprodukter från vattenbruk i en fallstudie om den skotska atlantlaxindustrin. Resultaten visar att det finns en betydande potential att öka industrins hållbarhet genom att maximera människors ätbara avkastning genom strategisk hantering av biprodukter. Detta dokument stöder utvecklingen mot ett fullständigt utnyttjande av biprodukter och går ett steg längre genom att betona behovet av att maximera deras användning som livsmedel och välja ut djurfoder, med betoning på de ekonomiska fördelarna, livsmedelstryggheten och miljöfördelarna med detta. Genom undersökande scenarier som bygger på fallstudien konstateras i dokumentet att Skottland skulle kunna öka livsmedelsproduktionen från fiskodling med över 60 %, öka intäkterna från biprodukter med 803 % och öka industrins bottenlinje med över 5 %, allt utan att behöva sätta in några nya burar i vattnet eller använda mer marina resurser. I takt med att vattenbruksindustrin går över till en ny era av produktion och bearbetning, där en rad olika produkter kan produceras från en enda art, kommer hållbarhet att eftersträvas genom hela värdekedjan. Förhoppningen är att de idéer som tas upp i detta dokument kommer att uppmuntra till ytterligare diskussioner och samarbete i denna fråga framöver.