Vattenbruk i Svarta havet: Arv, utmaningar – framtida möjligheter

Ansvarsfullt vattenbruk, odling av vattenlevande organismer, är en hållbar strategisk sektor för land- och kustsamhällen. Det bidrar avsevärt till livsmedelstrygghet och förbättrad ekonomisk utveckling. det skapar sysselsättningsmöjligheter och bidrar ofta till miljöns ekologiska tjänster. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) framgår vattenbrukets bidrag till den globala livsmedelstryggheten i stor utsträckning av en kraftig tillväxt inom industrin på 7,5 % per år sedan 1970. År 2018 nådde vattenbruket den högsta produktionen någonsin på 114,5 miljoner ton levande vikt med ett totalt försäljningsvärde fritt gård på 263,6 miljarder US-dollar. Detta gör vattenbruket till en viktig aktör inom konceptet blå tillväxt och ett starkt bidrag till några av dess viktigaste mål för hållbar utveckling. Detta gäller särskilt geografiska områden där de lokala ekonomiernas beroende av fiskeriprodukter är stort, men tillgången till hållbara landningar hämmas av ekologiska hinder. Ett sådant område representeras av Svartahavsbäckenet. Även om den årliga fångstproduktionen i Svarta havet har varierat avsevärt sedan 1990 och dess nuvarande landningar är betydande, ägnas för närvarande allt större uppmärksamhet åt att främja utvecklingen av vattenbruket i de angränsande länderna i Svarta havet, där det marina vattenbruket anses vara en viktig bidragande faktor till den totala fiskeriproduktionen. Utvecklingen av vattenbruket i denna region är dock inte homogen och dess utveckling har hittills begränsats av miljömässiga, ekonomiska, sociala och mer allmänna styrningsfrågor. Detta dokument syftar för första gången till att ge en övergripande ny syn på vattenbrukssektorn i Svarta havet och betonar vikten av regionalt samarbete som en viktig pelare för att stödja en hållbar utveckling av näringen. I dokumentet behandlas vattenbruket i Svarta havet ur olika perspektiv: den beskriver de viktigaste egenskaperna hos miljön i Svarta havet. där diskuteras de vanligaste odlade vattenlevande arterna och potentialen för nya arter. den beskriver de nationella strategierna för utveckling av vattenbruket och utbyter information om framgångshistorier, samtidigt som den belyser de viktigaste utmaningarna och prioriteringarna framöver. Denna gemensamma strävan kommer att utgöra ett värdefullt bidrag till länderna kring Svarta havet när det gäller att besvara de många frågor som de har och deras förväntningar från vattenbrukssektorn.