Vattenbruk och restaurering: Perspektiv från erfarenheterna från Medelhavet

I detta dokument diskuteras de olika möjligheterna och innovationerna i samband med hållbart vattenbruk i Medelhavsområdet, samtidigt som olika marinodlingsmetoder och den roll som det integrerade multitrofiska vattenbruket (IMTA) spelar när det gäller att stödja utnyttjandet av havens resurser också ses över. IMTA och havsbruket i allmänhet kan, när de är noggrant planerade, vara lämpliga för återställande och bevarande av miljön. Vattenbruk, särskilt vattenbruk, är en sektor som gradvis ökar parallellt med de ökade mänskliga behoven. det finns dock flera problem som fortfarande påverkar dess utveckling, främst när det gäller valet av lämpliga platser, foderproduktion och påverkan på den omgivande miljön. En aktuell utmaning som kräver lämpliga lösningar är genomförandet av IMTA. Tyvärr påverkar viss kritik fortfarande denna strategi, främst när det gäller kommersialiseringen av nya produkter såsom ryggradslösa djur och alger, trots deras miljövänliga karaktär. När det gäller lokaliseringen av en lämplig plats flyttas för närvarande havsodlingsplaner från inland till havs i syfte att minska konkurrensen om utrymmet i förhållande till annan mänsklig verksamhet som bedrivs i kustvatten. I öppet vatten förefaller det inte heller vara ett problem att ta hand om avfall, men vatten med hög energiförbrukning ökar underhållskostnaderna. Vissa förslag läggs fram för att utveckla en hållbar havsodling i Medelhavsområdet, där IMTA befinner sig i sin linda och där de knappa näringsämnen som kännetecknar havsvatten inte lämpar sig för odling av både filterfeederryggradslösa djur och makroalger. När det gäller att koppla samman markodling med restaureringsekologi gäller de metoder som föreslås i denna översyn genomförandet av IMTA inland, som skapar artificiellt kontrollerade trädgårdar, samt odling av havsbaserade musslor i kombination med konstgjorda rev, samtidigt som man hyggar möjligheten att använda artificiellt eutrofierade områden.