Analys av effektivitetsdata för EU:s vattenbruksproduktion

I detta dokument analyseras fiskodlingens operativa effektivitet i EU:s medlemsstater med hjälp av en tvåstegsmetod för analys av data (DEA). I det första steget används en DEA-modell för icke-orienterad Slacks-Based Efficiency (SBM) för att beräkna effektivitetspoängen för havs- och sötvattensfisk och vattenbruk för skaldjur för olika EU-länder under perioden 2014–2016. I ett andra steg behandlas dessa poäng med standardmodeller, censurerade och fraktionerade regressionsmodeller för att testa effekterna av vissa exogena variabler. Mellan 57 % och 74 % av iakttagelserna, beroende på vilken delsektor som beaktades, var effektiva. Den genomsnittliga tekniska effektiviteten var 0.918 för sötvattensfiskar, 0.885 för marina fiskar och 0.802 för skaldjur. En utvidgning av bästa praxis till de ineffektiva länderna skulle innebära minskade foderkostnader (2,9 % – 4,3 %), djurkostnader (9,0 % – 11,8 %), energikostnader (2,4 % – 25,3 %), reparationskostnader (3,7 % – 13,8 %) och andra driftskostnader (4,3 % – 13,8 %) samtidigt som en förbättring av produktionsvärdet på totalt 0,03 % för sötvattensfisk, 2,13 % för marina fiskar och 0,37 % för skaldjur. När det gäller produktivitetsförändringar under den undersökta perioden har produktiviteten minskat för sötvattensfiskar, produktivitetsökningen för marina fiskar och en inledande produktivitetsökning mellan 2014 och 2015, följt av en liten minskning mellan 2015 och 2016 när det gäller skaldjur. Resultaten visar också att länder som är specialiserade på att odla sötvattenpopulationer och marina populationer löper större risk att befinna sig vid den effektiva gränsen och att den tekniska effektiviteten verkar påverkas av storleken på landets bruttonationalprodukt och fångstfiske.