Förädlings- och genetisk symposium: Klimatförändringar och selektiv uppfödning inom vattenbruket

Vattenbruket är den snabbast växande livsmedelsproduktionssektorn och bidrar avsevärt till den globala livsmedelstryggheten. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste vattenbruksproduktionen öka avsevärt för att möta den framtida globala efterfrågan på livsmedel från vattenbruk under 2050. Enligt Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och FAO kan klimatförändringarna leda till global uppvärmning, stigande havsnivåer, förändringar i havets produktivitet, brist på sötvatten och mer frekventa extrema klimathändelser. Följaktligen kan klimatförändringarna påverka vattenbruket i olika utsträckning beroende på klimatzoner, geografiska områden, uppfödningssystem och odlade arter. Klimatförändringarna har lett till 2 stora utmaningar för vattenbruket. För det första kan den nuvarande fisken, anpassad till rådande miljöförhållanden, vara suboptimal under framtida förhållanden. Fiskarter är ofta poikilotermiska och kan därför vara särskilt sårbara för temperaturförändringar. Detta kommer att göra låg temperaturkänslighet viktigare för fisk än för boskap och andra landlevande arter. För det andra kan klimatförändringarna underlätta utbrott av befintliga och nya patogener eller parasiter. För att hantera ovanstående utmaningar har 3 viktiga anpassningsstrategier identifierats. För det första kommer den allmänna robustheten att bli en viktig egenskap inom vattenbruket, där fisk kommer att vara mindre sårbar för nuvarande och nya sjukdomar samtidigt som den blomstrar i ett större temperaturintervall. För det andra bidrar vattenbruksverksamhet, såsom insatsenergi, transport och foderproduktion, till utsläppen av växthusgaser. Val för fodereffektivitet samt fastställande av ett avelsmål som minimerar utsläppen av växthusgaser kommer att minska vattenbrukets inverkan på klimatförändringarna. Slutligen är det begränsade antagandet av avelsprogram inom vattenbruket ett stort problem. Detta innebär ineffektiv användning av resurser för foder, vatten och mark. Följaktligen är koldioxidavtrycket per producerad kg fisk större än när fisk från avelsprogram skulle användas i större utsträckning. Vattenbruket bör använda genetiskt förbättrade och robusta organismer som inte lider av inavelssänkning. Detta kommer att kräva användning av fisk från väl förvaltade selektiva avelsprogram med ordentlig inavelskontroll och avelsmål. Beslutsfattare och avelsorganisationer bör skapa incitament för att främja selektiva avelsprogram inom vattenbruket för mer robusta fisktoleranta klimatförändringar.