”Offshorelaxvattenbruk” och identifiering av behovet av miljöreglering

”Offshore-vattenbruk” har fått ökad uppmärksamhet som en möjlig väg för att öka produktionen av kommersiellt viktiga fiskarter såsom atlantlax (S. salar). Det råder dock brist på tydlighet när det gäller termen ”offshore” och hur olika ”havsbaserade” miljöer är, jämfört med mer traditionella kust- eller inlandsmiljöer. Denna osäkerhet är en fråga för effektiv styrning och reglering och är en flaskhals för utveckling som måste åtgärdas. I denna studie användes en blandad metod för att utvärdera vad som avses med ”offshoreproduktion” och fastställa om befintliga metoder lämpar sig för licensiering och reglering av ”offshore-laxvattenbruk” i Skottland, som en fallstudie. Först användes en systematisk litteraturgenomgång för att bedöma akademiska studier och sedan användes ett webbenkät för att samla in synpunkter från aktörer inom laxvattenbruk i Skottland och andra länder. Resultaten visar att det finns inkonsekvens i vad som uppfattas med begreppet ”havsbaserat vattenbruk”, vilket gör det svårt att fastställa en global definition. Litteraturen, som inte var begränsad till laxproduktion, tenderade att fokusera på avstånd från kusten, men aktörerna inom laxvattenbruket hade mycket blandade åsikter, även om en liten majoritet ansåg att exponering för vågor var den viktigaste egenskapen. De berörda parterna uppgav att det kan finnas ett antal fördelar med ”offshore-laxvattenbruk”, men föreslog också att befintliga bestämmelser inte är lämpliga för ”offshorelaxproduktion” och att de skulle kunna förbättras. Resultaten av studien tyder på att tillsynsmyndigheter och berörda parter måste komma överens om en konsekvent terminologi som kännetecknar produktionsmiljön. Beroende på den lokala eller regionala komplexiteten kan det krävas flera klassificeringar som återspeglar de viktigaste inslagen. Dessutom kan nya eller anpassade strategier för vattenbrukslicensiering, reglering och platsers lämplighet också behövas för att ta hänsyn till fysiska och ekologiska skillnader jämfört med mer traditionella odlingsplatser. I slutändan kommer miljölagstiftningen endast att vara ändamålsenlig om den är evidensbaserad och relevant för de miljöförhållanden, omgivande ekosystem och arter som produceras. Ironiskt sett verkar det största hindret för ”havsbaserad” reglering av vattenbruk vara att förstå vad ”offshore” är och betyder, och tills detta har åtgärdats kommer det att fortsätta att råda osäkerhet och förvirring som hindrar sektorns utveckling.