Jämförande landfoder och markanvändning i en värld som dominerar vattenbruket

Att minska livsmedelstrycket på miljön och samtidigt föda en ständigt växande befolkning är en av de stora utmaningar som mänskligheten står inför. Omfattningen av livsmedelsproduktionens miljöpåverkan, till stor del kring markanvändning, har motiverat en utvärdering av miljö- och hälsofördelarna med att ändra kosten, vanligtvis bort från kött till andra källor, däribland fisk och skaldjur. Den totala globala fångsten av vilda skaldjur har dock förblivit relativt oförändrad under de senaste två årtiondena, vilket tyder på att den ökade efterfrågan på fisk och skaldjur främst kommer att behöva förlita sig på vattenbruk (dvs. vattenbruk). Odlade akvatiska arter är i allt högre grad beroende av foder från jordbruket, vilket väcker oro över ytterligare jordning av grödor och markanvändning för foder. Vattenbrukets relativa inverkan och potential är dock fortfarande oklar. Här simulerar vi hur olika former av vattenbruk bidrar och jämför med foder och markanvändning för produktion av landlevande kött och hur rumsliga mönster kan förändras fram till mitten av århundradet om kosten rör sig mot mer odlade skaldjur och mindre kött. Med hjälp av landbaserade vatten- och landdata visar vi att vattenbruket kräver mindre fodergrödor och mindre mark, även om mer än en tredjedel av proteinproduktionen kommer från vattenbruket fram till 2050. Fördelarna med foder- och marksparande är dock rumsligt heterogena, beroende på olika produktions-, handelsmönster och fodersammansättning. Slutligen belyser vår studie den framtida potentialen och osäkerheten när det gäller att beakta vattenbruket i portföljen av hållbarhetslösningar kring en av de största antropogena effekterna på planeten.