CO2-budget för odlade musslor i det mycket produktiva nordvästra Iberiska upphöjningssystemet

För att bedöma koldioxidavtrycket från det marina tvåskaliga vattenbruket krävs en korrekt uppskattning av utsläppen av CO2 i samband med kapitalvaror och vattenbruk, men även till den metaboliska CO2-budgeten för de odlade arterna. I dag finns det skillnader i de processer som ska ingå i den budgeten, hur de ska beräknas och vilken skala som bör tillämpas, från individ till ekosystem. Områdesspecifika miljöförhållanden och odlingsmetoder påverkar också uppskattningarna avsevärt. Här har vi samlat in miljömässiga, biokemiska och metaboliska data från publicerade vetenskapliga artiklar, rapporter och befintliga databaser för att presentera den metaboliska CO2-budgeten för musselvattenbruk i kustinloppet i nordvästra Iberiska havet. Vi analyserar bidraget från produktionen av musselkött och skal tillsammans och var för sig. På individuell nivå uppskattas skalets CO2-budget från avlägsnande av CO2 genom proteinsyntes med skalmatris och CO2-utsläpp under kalkering och andning för att stödja skalens underhåll. Organiskt kol i musselkött och CO2 som frigörs genom andning för att stödja köttets underhåll bidrar till köttets CO2-budget. Endast kalkerings- och andningsprocesser beaktas vid uppskattningen av enskilda musslars metaboliska koldioxidavtryck, eftersom organiskt kol i musselkött och skal återgår till atmosfären som CO2 under en relativt kort period. Det metaboliska koldioxidavtryck som är förknippat med musselskal ligger kvar på 365 kg CO2 per ton skal, men varierar mellan 92 och 578 kg CO2 per ton musselkött. Denna stora variation beror på tiden för sådd av musslor och skördestorleken, på grund av de varierande säsongsbundna tillväxtmönstren för kött och skal. Om CO2 eventuellt immobiliseras i musselträck som grävts ned i sediment skulle det leda till en minskning av det metaboliska koldioxidavtrycket med upp till 6 % jämfört med de enskilda uppskattningarna.