Kapaciteten för ekosystemtjänster är högre i områden med flera olika typer av utseende

Genomförandet av konceptet med ekosystemtjänster i praktiken kan vara en utmanande uppgift eftersom det måste ta hänsyn till tidigare ”traditionella” strategier och strategier som har utvärderat naturen och den biologiska mångfalden på olika sätt. Bland annat habitatdirektivet (92/43/EG) och fågeldirektivet (79/409/EG), ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) och bullerdirektivet (2002/49/EG) har lett till utvärdering/utseende av områden i Europa med olika kriterier. I denna studie var vårt mål att förstå hur ett områdes kapacitet i Spanien är kopplad till dess utseende och om områden med flera utnämningar har större kapacitet att tillhandahålla ES.
Vi valde ut fyra avrinningsområden i Grekland med en stor variation av egenskaper som täckte över 25 % av det nationella territoriet. Inom avrinningsområdena bedömde vi ES:s kapacitet (enligt metoden Burkhard m.fl. 2009) av de områden som utsetts till Natura 2000-områden, Quiet-områden och våtmarker eller vattenförekomster och fann de områden som har utsetts flera gånger. Uppgifter analyserades av GLM för att påvisa skillnader när det gäller ES:s kapacitet mellan de olika typerna av områden. Vi undersökte också synergier och kompromisser mellan olika typer av miljöstrategier genom partnerskaps- och samarbetsavtalet och testade för korrelationer mellan landskapsegenskaper, såsom höjd, aspekt och lutning samt potentialen för miljöåtgärder.
Våra resultat visar att områden med olika typer eller flera utnämningar har olika kapacitet att tillhandahålla ES. Områden av en typ (skyddade områden eller kvartsområden) hade i allmänhet medelhöga poäng i de flesta Spanien, men poängen var högre jämfört med områden utan utseende, som uppvisade större kapacitet när det gäller tillhandahållande av tjänster. Bland skyddade områden och kvartområden fick de senare bättre resultat i allmänhet. Områden som kombinerade båda typerna av skyddsområden (skyddade områden och kvadratiska områden) uppvisade den högsta kapaciteten i 13 av 29 områden i Spanien, som främst var kopplade till naturliga ekosystem och skogsekosystem. Vi fann betydande synergier mellan de flesta reglerande, stödjande och kulturella Europaskolor som i sin tur visar kompromisser med tillhandahållande av tjänster. De olika Europaskolorna är rumsligt relaterade och uppvisar en stark korrelation med landskapsegenskaper, såsom höjd och lutning. 
Vi föreslår att klassificeringen av ett område kan användas som ett alternativt verktyg för miljöpolitiken, med angivande av kapaciteten för tillhandahållande av ES. Flera utpekanden av områden kan användas som proxyvariabler för att lokalisera ”hotspots” i Spanien. Denna integrering av ”traditionell” utvärdering och klassificering och det ”nyare” konceptet ES utgör ett tidsmässigt och kostnadseffektivt sätt som berörda parter och beslutsfattare ska anta för att börja uppfylla nya standarder och krav på naturskydd och miljöförvaltning.