Näringsmässig karakterisering av biprodukter från vattenbruket i Europa för att underlätta strategiskt utnyttjande

Hållbarhetsanalyser av vattenbruket bortser vanligtvis från bearbetningsbiprodukternas omvandling, spridning och värde. Syftet med denna studie var att karakterisera näringsinnehållet i de vanliga biprodukterna från bearbetningen (huvuden, ramar, putsbitar, skinn och inälvor) från fem viktiga fiskarter som odlas i Europa. Atlantlax (Salmo salar), havsabborre (Dicentrarchus labrax), guldfläckpagell (Sparus aurata), vanlig karp (Cyprinus carpio) och piggvar (Psetta maxima) för att informera om strategier för bästa utnyttjande. Våra resultat visar att en betydligt högre total fruktköttsavkastning (64–77 %) kan uppnås om den bearbetas fullständigt, jämfört med endast filé (30–56 %). Vi konstaterade att huvuden, ramar, putsbitar och skinn från atlantlax, havsabborre, guldfläckpagell och piggvar uppvisade medelhög till hög ätbar avkastning, medelhög till hög lipid och medelhög till hög halt av eikosapentaensyra (EPA) och dokosahexaensyra (DHA), vilket tyder på en betydande potential för direkt användning i livsmedel. Biprodukter som är oattraktiva att användas direkt i livsmedel men som har låg askhalt och medelhög till hög halt av råprotein, lipid, EPA och DHA, t.ex. inälvor, kan användas som djurfoder. Huden uppvisade intressanta näringsvärden, men har större potential i andra tillämpningar än livsmedel, såsom mode-, kosmetika- och läkemedelsindustrin. Resultaten tyder på att det finns potential att öka det europeiska vattenbrukets direkta värde för livsmedel, djurfoder och icke-livsmedel, utan att öka produktionsvolymerna eller användningen av ytterligare resurser. Vikten av att förändra konsumenternas uppfattning och ta itu med infrastruktur- och lagstiftningshinder för att maximera användningen betonas.